greta

Inte för att jag är piggare, snarare tvärtom. 

Idag hade jag sett fram emot att toffla hemma i morgonrocken tills jag skulle till Debaser för att hjälpa Gudrun med En afton. 

Men icke. 

De ringde från jobbet och sa nåt i stil med att "vi ber på våra bara knän men du får såklart säga nej"

Jag sätter inte M i skiten, det gör jag bara inte. Men jag hade samtidigt tyckt att det kunde vara roligt för honom att jobba med nån annan än mig. 

Så nu får jag väl hoppa in i duschen och planera om dagen. 

Det har varit fina, om än förvirrande dagar som gått. 

Massa jobb förra veckan men jag trivs som den berömda fisken. 

I fredags var vi på KB efter jobbet igen. Sen var vi inom på Mission en sväng och sen gick vi till Alianza för att träffa de vanliga, fast nu var det ett tag sen jag träffad dem. De satt där och drack lite öl och spelade gitarr, väldans mysigt. 

På lördan var jag hemma i Vintrie på kalas. God mat och familjekärlek, det kan man inte slå. 

Sen kom M över, vi drack lite drinkar å hade riktigt roligt. Sonia kom över efter ett tag, vi kom aldrig så långt som ut för vi hade roligare hemma. 

Sen tittade Björn över med ett gäng folk och nånstans på natten kom även J. 

(En mycket märklig känsla. Jag vet vad jag känner men om det inte är besvarat kunde jag ju lika gärna följt med J när jag fick frågan. En sisådär tjugo gånger.  En lång utläggning gavs och ultimatum ställdes men jag är inte lika mottaglig som förut så han fick backa. Undrar om han, med tanke på vem han är, helt har vant sig av med att få nej. Han är fin men ibland...ett söndagssamtal återställde vänskapsbalansen)

När man är mitt inne i julruschen finns söndagar knappt. Inte denna söndan heller, sömn, pizza och film. 

Kallt byte, en norsk rulle. Den var spännande men lite väl köttig för min smak. 

Med M. 

Fast den skumma känslan hängde sig kvar. 

Jag är väl rädd helt enkelt. 

Bättre att bara vara vänner än att riskera att såra varandra. 

Igen. 

Fast risker är en nödvändig del av livet.

Och jag behöver kroppslig närhet. 

Inte vet jag vad jag ska göra mer än att låta tiden gå. 

Känns inte som att det är så lönt att hoppas på varken det ena eller det andra.

Bättre att nöja sig med saker som de är, det är fint också.

Det är inte upp till mig att välja. 

Var på KB även i måndags med A x 2 och kollade på Abyssinians och Black Uhuru. 

Mysigt med lite baktakt och solsken sådär på en måndag. 

Jag tjatar, jag vet men vilken tur att jag har mina vänner!

Puh, jag orkar inte ta tag i något alls innan det är dags att gå till jobbet. 

Luften gick ur mig. 

Ska ta och fixa en mysfrukost istället.

Bilbo

Det blir svårare och svårare att öppna ögonen. 

Jag måste orka ända fram till jul. 

När man väl kommer igång funkar det ju. 

Hopp in i duschen, 

hopp ner i skorna

ut genom dörren

Klivet ur sängen är det svåraste, sen går det som på räls. 

Jag skippar mina föreläsningar idag för att vila lite, äta lunch med goda vänner och sen läsa. Jag kan sitta i min sköna soffhörna med ett gott te och läsa samma litteratur på två timmar som tagit en fyra-timmars föreläsning. Skönt att vissa av våra föreläsare följer kurslitteraturen så slaviskt att man har valmöjligheter. 

Sen är det jobb och det är ju lätt att gå dit. Bara kärlek på jobbet! 

Fast musiken... hu... tur att det är blandat med lite jullåtar nu. 

så att inget kan skada dem

inget kan komma åt dem

Vill skydda dem med kärlek så att de vassa kanterna inte kommer åt dem

Fast man behöver bli lite kantstött för att bli riktigt bra

Jag har märkliga sätt att förklara min kärlek

och kanske har alla andra också det 

och kanske är det därför jag inte alltid förstår

förrän det är sent, sent och nästan försent

Jag förklarade min kärlek för någon

alldeles nyss, eller igår 

på det tydligaste sättet jag vågade

genom att säga att nu är du först

nummer ett

altid före honom

som du borde varit från början

men då var jag förvirrad 

bortkollrad

tappad i natten

gömd under hatten

Jag är inte alltid wonderwoman

och ibland är jag förtappad

och alldeles ute på hal is

fast det inte var vinter

Inga ursäkter 

men förklaringar

om kärlek

Kärleksförklaringar

Nähä, vad ovanligt hör jag att ni tänker, jag hör er ända hit =)

Jobb tis-lör. Fast lördag får vi faktiskt se om jag orkar eller ej. Nån gång behöver man andpaus. 

Skola tis, ons, tors om jag inte minns fel. Minnet är, som sagt, bra men kort. 

I lördags gick jag hem i sällskap med min favorit och skulle kolla på film. 

Vännerna gick ut men jag orkade helt enkelt inte. 

Filmen blev det inte så mycket med, vi stereodäckade och sov i 14 timmar i sträck. 

Jodåsåatt. 

Tur att det var han, det kanske inte hade varit fullt så charmigt om det varit någon som inte känner mig lika väl. Nu är ju vi rätt lika trots allt, på gott och ont skulle man kanske kunna säga. 

Jag älskar ju mitt jobb... där får man vara sig själv, eller nån annan. Det är okej att kramas, skratta, gråta, spela teater, sjunga, vad man vill. Så skönt. 

Nu ska jag faktiskt kolla på film igen, favoritsysselsättning med favoritpersonen =)

I söndags såg vi Pirates 3, jag måste säga att den typen av bombastiskt äventyr med pirater passar mig alldeles utmärkt. Jag gillar det som fan. 

Har haft fina dagar. Och nätter. 

Det trodde jag faktiskt inte man fick ha. 

Känslor är inte konstanta. 

Särskilt inte mina, emotionell berg - och dalbana. 

För det mesta. 

Jag är ledsen idag, lilla Lisa fick somna in för gott nu ikväll, hennes njursvikt gick inte att häva. 

Jag kommer att sakna henne. 

Bullterriers är inte världens mest kärvänliga, tillgivna hundar. Det är inte så att de kommer rusande när man kommer innanför dörren direkt. 

Men viftar på svansen gör de och buffar en med sitt stora huvud när man sitter i kökssoffan gör de också. 

Ett alldeles eget sätt att visa kärlek.

Aldrig mer. 

Det känns sorgligt. 

Pappa är jätteledsen, han har blivit av med sin kompis som han känt i nio år. 

Jag också. 

Annars går livet sin gilla gång. 

Jag är trött, trött, trött mest hela tiden. 

Men det är som att det är en konstant trötthet som inte riktigt vill ge med sig. 

Helgen försvann i ett tonårsrus på lördagen. Usch. Ibland är jag lite för social för mitt eget bästa. 

Söndagen var mysig. Middag i Vintrie, det är så gött att komma hem dit. Sen drack jag julmust och tittade på Santa Clause 2. Lagom takt för mig. Längtar redan till jul. Som tur är kommer julen till Wallmans tidigt. Tror kanske julshowen börjar denna veckan?

Denna veckan i övrigt är plugg och jobb om vartannat i en spurtande raksträcka fram till fredag natt. Det blir nog bra. Ska försöka ta hand om mig, sova ut, äta ordentligt, förhoppningsvis hinna sola lite. Det brukar hjälpa. Lägga upp en träningsplan.

Mental note to self: glöm inte musiken. 

Rastlös, lite för utvilad, utpluggad, alltför medveten om vissa omständigheter. 

Alltför medveten om vad vissa gör, jag känner det i hela kroppen.

En gigantisk regnbåge spände upp sig över parken och den var så fin att jag var tvungen att stanna och titta. Funderade på det där gamla uttrycket att en kruka guld finns vid regnbågens slut och som jag gjort sen jag var liten tjej, tittade jag efter var det kunde tänkas vara. 

Ena sidan slutade ungefär vid Mission och andra ungefär vid Alianza. 

Sug på den operation Svarten. 

Det har varit förrvirring på många sätt den senaste månaden... massa plugg, massa Wallmansjobb och massa struligt tänkande och kännande. Känns  som att det är över nu, ordningen är återställd, mitt lugn är tillbaka. 

Helgen som gick var trevlig, den började redan på tisdagen =) 

Nä, skämt åsido så har veckan som gick varit fylld av trevligt häng. 

Metrohäng på tisdagen med A x 2. Träffade massa folk jag inte sett på ett tag, Shelah, Mange T, Ola... trevligt, trevligt.

 

Onsdagen gick jag med A x 3 och Tora till Konsthallen för att höra David Shrigley dj:a. Sanningen att säga så hörde vi väl egentligen inget alls. Han spelade säkert skivor men ljudet lät som det kom från mina datorhögtalare ungefär... så vi hörde inget. Efter en stund bestämmde vi oss för att joina Sonia och Jennie (nyss hemkommen från en lååång månad i Gambia!) på Nyhavn. Jag säger som jag säger varje gång vi varit där, ALDRIG mer det stället! Otrevligare, spydigare personal får man verkligen leta efter! Vi tittade in på Metro och hejade på lite goda vänner men där fanns ingen plats så det blev Volym och sedan gick jag med Andreas M till Debaser. Roligt!

Torsdagen var en tumultartad kväll på Bodoni. Vissa människor snackar lite för mycket skit för sitt eget bästa... man skulle kunna tro att man har med tonåringar att göra... kvällen var najs i övrigt. Men jag är trött på Bodonis torsdagar, samma människor som säger samma saker. Same same and no different.

Satt hemma hos Jamal efteråt med Rida, Måns och ett par till. Det var en rolig efterfest, Jamal lagade mat, snäll som han är och spelade gitarr...med varierande resultat förvisso men det var najs ändå. 

Fredagen var det jobb, jag och Jeppsson var lika pigga... eller inte... så det var lite fnissigt i baren. Det gillar vi. 

Lördag lagade jag mat till 11 pers... kärt besvär kan jag tycka. Pumpasoppa, ett improviserat recept... inte helt ovanligt när det gäller mig. Kladdkaka, ett gammalt beprövat recept. Att vi fick plats härhemma...galet, det var med nöd och näppe men det blev en bra förfest!

En öl på Sapla och sen Skånes Ljudpark. Bra som alltid. 

Efterfest i Japan... massa folk. 

Sen söndagshäng med M. Det kändes bra att vi kan hänga som vanligt, jag har saknat det mycket!

Vi såg Dead Silence, ooootäck! Och nån film om indianer i Ecuador som var mindre bra, väääldigt lång men rätt vacker på sitt sätt. Hade nog hellre sett dokumentären. 

Dags att tentaplugga och fundera på vad jag ska säga på vår presentation imorgon... egentligen?

Det blev inte en så rolig blogg ser jag men å andra sidan vet ni vad jag haft för mig... för detaljer, ring, haha. 

One!