Mina vänner ställer upp, mina vänner ställ er upp

Jag har ständig julstämning, går och småmyser lite. 
Inte för att jag är piggare, snarare tvärtom. 
Idag hade jag sett fram emot att toffla hemma i morgonrocken tills jag skulle till Debaser för att hjälpa Gudrun med En afton. 
Men icke. 
De ringde från jobbet och sa nåt i stil med att "vi ber på våra bara knän men du får såklart säga nej"
Jag sätter inte M i skiten, det gör jag bara inte. Men jag hade samtidigt tyckt att det kunde vara roligt för honom att jobba med nån annan än mig. 
Så nu får jag väl hoppa in i duschen och planera om dagen. 

Det har varit fina, om än förvirrande dagar som gått. 
Massa jobb förra veckan men jag trivs som den berömda fisken. 
I fredags var vi på KB efter jobbet igen. Sen var vi inom på Mission en sväng och sen gick vi till Alianza för att träffa de vanliga, fast nu var det ett tag sen jag träffad dem. De satt där och drack lite öl och spelade gitarr, väldans mysigt. 
På lördan var jag hemma i Vintrie på kalas. God mat och familjekärlek, det kan man inte slå. 
Sen kom M över, vi drack lite drinkar å hade riktigt roligt. Sonia kom över efter ett tag, vi kom aldrig så långt som ut för vi hade roligare hemma. 
Sen tittade Björn över med ett gäng folk och nånstans på natten kom även J. 

(En mycket märklig känsla. Jag vet vad jag känner men om det inte är besvarat kunde jag ju lika gärna följt med J när jag fick frågan. En sisådär tjugo gånger.  En lång utläggning gavs och ultimatum ställdes men jag är inte lika mottaglig som förut så han fick backa. Undrar om han, med tanke på vem han är, helt har vant sig av med att få nej. Han är fin men ibland...ett söndagssamtal återställde vänskapsbalansen)

När man är mitt inne i julruschen finns söndagar knappt. Inte denna söndan heller, sömn, pizza och film. 
Kallt byte, en norsk rulle. Den var spännande men lite väl köttig för min smak. 
Med M. 
Fast den skumma känslan hängde sig kvar. 
Jag är väl rädd helt enkelt. 
Bättre att bara vara vänner än att riskera att såra varandra. 
Igen. 
Fast risker är en nödvändig del av livet.

Och jag behöver kroppslig närhet. 

Inte vet jag vad jag ska göra mer än att låta tiden gå. 
Känns inte som att det är så lönt att hoppas på varken det ena eller det andra.
Bättre att nöja sig med saker som de är, det är fint också.
Det är inte upp till mig att välja. 

Var på KB även i måndags med A x 2 och kollade på Abyssinians och Black Uhuru. 
Mysigt med lite baktakt och solsken sådär på en måndag. 
Jag tjatar, jag vet men vilken tur att jag har mina vänner!

Puh, jag orkar inte ta tag i något alls innan det är dags att gå till jobbet. 
Luften gick ur mig. 
Ska ta och fixa en mysfrukost istället.



Kommentarer:
Postat av: Kottemor

Hjärtat, det är ej lätt nu.
Förstår din oro.
Ovan situation, jobbig.
Känslor överallt, de man ej vill ha, se som sårar en själv.
Smisk skulle karln behöva ha.


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits