Huvudet på spiken
"Du skulle försöka titta åt ett annat håll men du skulle inte kunna hålla blicken därifrån. För det fanns någonting där... Luften var speciell kring den där människan. Eller ljuset kanske?
Om du just kommit in på den här sunkiga tvättomaten på avenue de La Bourdonnais den 29 december klockan fem på eftermiddagen och hade fått syn på den här figuren i det bedrövliga neonljuset, då skulle du säga precis såhär till dig själv; det var som fan... En ängel..."
Ur Anna Gavaldas bok "Tillsammans är man mindre ensam"
Och tänk... jag vet hur det känns.
lätt förgånget
Jag var miljonär idag
i ett par minuter
skrapade en lott och hade totalt missuppfattat hur den lilla lotten funkade.
Så jag trodde att jag vunnit.
Tills jag pratade med pappa och han förklarade hur det hela fungerade...
Det känns ganska trist att gå tillbaka till sitt vanliga liv när man varit miljonär kan jag berätta.
Men men
jag får väl bli miljönär istället =)
en miljönär rik på kärlek
som ser till att man faktiskt kan leva om inte på så åtminstone med luft.
Som en frusen fiskpinne
Idag har jag varit ute och räknat lastbilar. Eller rättare sagt tung trafik, över 3,5 ton. Jomenvisst.
Miljöstudenter är en bra målgrupp när det gäller forskning på miljözoner helt klart.
Jag klagar inte på betalningen, 450 spänn för två timmars stelfrusna tår kan jag leva med =)
Sms:ade Higge, som jobbar på en bilfirma tvärs över gatan där jag stod för att beklaga mig och han var så snäll att han kom ut med varm choklad åt mig. Den räddade förmodligen mitt liv.
Inte för att jag känner mig dramatisk på något sätt =)
Känner mig rastlös.
Måste hitta fler saker att fylla mina tankar med... det räcker inte med plugg och jobb.
Vill inte festa mer heller, det har blivit rutin, samma, samma.
Same, same and no different.
Oi with the poodles already.
Vill ha nya perspektiv på tillvaron, ny musik, ny konst, nytt allt.
Nytt syre.
Visst, jag har gått från depp till pepp men jag behöver stimulans.
Jag blir vansinnigt ocharmig av att vara uttråkad.
Känner mig förundrad också.
Tänk att jag som är så nyfiken ska behöva hålla mig så länge utan att få veta mer... kan kanske vara en bra övning i tålamod.
Spooky stuff
Vill inte ha några kommentarer på detta inlägget i stil med: " sånt finns inte"
Ni var inte här...
Igårkväll halvlåg jag i sängen med datorn i knät, tv:n igång på nåt skräp och halvslumrade när det började lukta bränt, riktigt bränt. Min första tanke var att datorn höll på att gå åt h-e men så var icke fallet... hoppade upp och stängde av tv:n men insåg ganska snabbt att lukten inte kom därifrån.
Ut i köket, där stod TVÅ plattor på på högsta. Till saken hör att jag inte lagat mat sen i fredags. Sjukt.
Jag blev inte så rädd som man kunde tro... men blev desto mer förbannad. Stod alldeles naken mitt i lägenheten och gormade: NU RÄCKER DET!
Hahaha, om folk inte trott jag var galen innan lär det ju vara kört nu.
Har hänt en del spooky stuff innan också så jag är övertygad om att jag inte är ensam här många gånger. Men det stör inte mig nämvärt. Förutom nu, jag vill inte gärna bli innebränd.
Och ja, skeptiker, jag har kollat om jag eventuellt har kunnat komma åt spisen när jag stängde fönstret. Stod där och gned mig i olika mindre smickrande positioner innan idag, måste sett vansinnigt roligt ut men hur jag än tog i vred sig inte knapparna. Så jag vet inte...
Annars längtar jag lite... och det kan jag ju fortsätta med till november är förbi.
Det snurrar verkligen i min skalle...
Puh.
Det här hänt en hel del sen jag bloggade sist. Mycket skola, vilket är roligt, verkligen, jag trivs fantastiskt bra med kursen och människorna. Nu har jag i alla fall lärt känna några stycken lite grann och det känns bra.
Jobbet på Wallmans är som vanligt, mycket slit och tempo men också mycket smutt och kärlek... jobbade med Higge igår och vi undrade hur vi nånsin överlevde Schlagerbaren? Det är en jäääkligt bra fråga helt enkelt. Särskilt undrar jag hur jag överlevde den musiken, om man nu kan kalla det där för musik. Jag är skeptisk.
Jag har plockat bort en vänskap. Det var nödvändigt och jag tänker inte orda mycket om det, alldeles för många hårda ord har redan sagts. Jag tänker heller göra nån big deal eller nåt stort drama. Det får tona bort av sig själv. Han har gjort mig väldigt illa på sätt som jag tror att han kanske inte förstår, eller så bryr han sig inte. Jag vet inte men jag vet att det gör ont. Jag gör allt för mina vänner men jag kan inte göra saker för någon som ger mig skit tillbaka. Punkt slut i den frågan.
Jag har värme i maggropen ändå. Har träffat någon som jag är väldigt nyfiken på... skulle man väl kunna säga. Tänker inte säga för mycket, tiden får visa om och vad det ska bli av det, jag vet bara att jag ler väldigt mycket när jag tänker på personen ifråga. Vi har precis träffats och nu ska han åka till USA i sex veckor. Historien upprepar sig, om och om.
Cirklar som sluts och bryts och lappas ihop och snurrar på.
Och en annan kommer väl alldeles strax hem.
Det snurrar på, på ruta ett men ändå inte.
Fick ett sms inatt som fick mig att le hela morgonen.
Jag behöver verkligen känna mig uppskattad efter sommaren som aldrig kom.
Om man säger så.
Håll tummarna för att vi hinner ses idag och imorgon. Det är ganska långt tills november är slut...
Det här hänt en hel del sen jag bloggade sist. Mycket skola, vilket är roligt, verkligen, jag trivs fantastiskt bra med kursen och människorna. Nu har jag i alla fall lärt känna några stycken lite grann och det känns bra.
Jobbet på Wallmans är som vanligt, mycket slit och tempo men också mycket smutt och kärlek... jobbade med Higge igår och vi undrade hur vi nånsin överlevde Schlagerbaren? Det är en jäääkligt bra fråga helt enkelt. Särskilt undrar jag hur jag överlevde den musiken, om man nu kan kalla det där för musik. Jag är skeptisk.
Jag har plockat bort en vänskap. Det var nödvändigt och jag tänker inte orda mycket om det, alldeles för många hårda ord har redan sagts. Jag tänker heller göra nån big deal eller nåt stort drama. Det får tona bort av sig själv. Han har gjort mig väldigt illa på sätt som jag tror att han kanske inte förstår, eller så bryr han sig inte. Jag vet inte men jag vet att det gör ont. Jag gör allt för mina vänner men jag kan inte göra saker för någon som ger mig skit tillbaka. Punkt slut i den frågan.
Jag har värme i maggropen ändå. Har träffat någon som jag är väldigt nyfiken på... skulle man väl kunna säga. Tänker inte säga för mycket, tiden får visa om och vad det ska bli av det, jag vet bara att jag ler väldigt mycket när jag tänker på personen ifråga. Vi har precis träffats och nu ska han åka till USA i sex veckor. Historien upprepar sig, om och om.
Cirklar som sluts och bryts och lappas ihop och snurrar på.
Och en annan kommer väl alldeles strax hem.
Det snurrar på, på ruta ett men ändå inte.
Fick ett sms inatt som fick mig att le hela morgonen.
Jag behöver verkligen känna mig uppskattad efter sommaren som aldrig kom.
Om man säger så.
Håll tummarna för att vi hinner ses idag och imorgon. Det är ganska långt tills november är slut...
foolish me
Åh, hur många slag kan ett hjärta hoppa över egentligen?
I saw your face in a dream last night...
Hjälp vad trött jag var när klockan ringde 06.40 imorse... kunde helt enkelt inte ta mig ur sängen. Inte så att jag var lite lat och inte pallade utan jag var så trött att det snurrade i min skalle
(f ö en fantastisk låt med familjen, kolla in på www.myspace.com/familjen)
Alltså ligger jag fortfarande i sängen fast klockan är 12.30. Har försökt ställa klockan och ta mig upp flera ggr men det har varit lönlöst. Får läsa föreläsningsanteckningarna på nätet och hoppas på det bästa...
Åh så fint jag drömde inatt... vaknade med av att jag skrattade högt vid ett tillfälle. Galet men sant. Har en varm känsla i maggropen idag.
Mitt (min? whatever...) ständiga mission att sprida kärlek har jag inte levt upp till på senaste tiden, arga ledsna tankar har blockerat mig.
Nu är det dags att bubbla över igen tycker jag, blir man glad åt lite har man ju, som bekant mycket att vara glad åt.
Med ett lite annat perspektiv än förra veckan, om man säger så, jag lär mig nya saker hela tiden, underbart!
Nu ska jag äta mysbrunch, läsa föreläsningsanteckningar och göra mig klar för jobbet.
Med kärlek i kroppen
L
Farväl min älskade...
Förstå om man varit gifta sen 1946 och ens man går bort...
...att ens tänka tanken att dela så stor del av sitt liv med någon är svindlande.
Var på begravning idag, mitt hjärta blöder för Dagny, som förlorat sin man, Stig, efter så många lyckliga år.
I jämförelse tycks ens egna kärleksbekymmer små.
Åh, vad ont jag har i hjärtat för hennes skull...
Hektisk vecka
Sitter i kranenhuset på Mah och har precis ätit en otroligt smaklös lunch bestående av pasta med quornfärssås. Ganska märkligt att man kan få maten att smaka som skolmat när det är så enkelt att få mat att smaka bra. Såg verkligen fram emot att äta vällagad mat efter en helg där jag som vanligt slarvat med både det ena och det andra. Men men... får väl laga nåt bättre hemma sen då... längtar efter att laga mat men det är ganska trist att laga mat till en.
Denna veckan ska vi börja göra miljömätningar, vi blev tilldelade ett område vid roddklubben vid Slussen och där ska vi alltså mäta buller, luft, vatten och jordtyp/biotop. Ett ganska stort projekt med tanke på att vi har bara tre veckor på oss och det ska innefatta historik, statistik och en rapport på många sidor. Jag ser fram emot detta, hur konstigt det än kan låta för dem som inte är miljöintresserade. Storebrorsan kallar mig numer för stadsmulle, det kom sig av att han trodde att vi skulle ut i skog och mark och mäta, alltså kallade han mig skogsmulle med gummistövlar. När jag förklarade hur det låg till bytte han genast till stadsmulle med guccistövlar. Hahahahaha.
Veckan ser rätt packad ut... skola hela dagarna, ikväll är det Doclounge, imorgon begravning i Ystad, onsdag kväll läxläsning, torsdag och fredag kvällar på Wallmans... lördag och söndag ledig, ledig, ledig. Lördag ska jag till Höör på dagen och fira Filips 30-årsdag... helt sjukt, min lillebror 30 bast.
Begravning ja, min mammas morbor Stig har gått bort. Inte helt oväntat då han var 92 men det känns ändå jättekonstigt. Inte så att vi var nära men nu finns det bara ett av min mormors 13 syskon kvar i livet. Stig och Birgit, som gick bort tidigare i år, finns med i mina starkaste minnen av mormors lägenhet på Erikslust från när jag var riktigt liten. Stig var alltid så rolig, snäll och glad som jag minns det. Mormor var på gott humör när han var i närheten, hon med sitt hetsiga humör skrattade mest när han var där.
Så, jag har saker att sysselsätta mina tankar med denna veckan... tur är väl det.
vart tog den stygga lilla gretan vägen?
Jag känner inte igen mig själv... jag som brukar bubbla, studsa och sjuda av energi och ideér.
Jag saknar mig.
Världen är ful men vacker.
Just nu verkar det fula ha fått råda en längre tid, nu är det dags för det vackra att få ta överhanden.
Jag saknar musiken.
Känns som jag tillfälligt tappat beatet som mitt hjärta brukar slå till. Mitt hjärta är dubbelt krossat just nu men det lagar sig alldeles själv, bara jag får andas lite nytt syre. Känna nya beats kanske.
Sprang av en ren händelse på hemlige herrn ute igår, åh, så fin han är...
Han la armarna om mig, borrade in näsan i mitt hår och sa bara: där är du ju. Pussade lite på mig gjorde han också och sa som han brukar göra: du vet att vi ses när som helst.
Jo, jag vet.
Det är alldeles enkelt med hemlige herrn, det som är så svårt med andra. Ingen av oss vill något mer, ingen av oss vill något annat än att prata, prata, prata, njuta, tillfredställa och bekräfta. Skönt helt enkelt. Att han gick hem med någon annan rör mig inte. Vi ses ju när som helst. Tur att han finns så att jag inte tappar självförtroendet helt och hållet.
Banalt som det är så är det skönt när någon säger att man är fin.
Kom till en insikt när jag gick vandrade tyst hem i höstnatten igår, jag hade som vanligt pratat för mycket och då på natten tog orden och orken slut. Bara känslorna fanns kvar och de är starkare än jag trodde. Inte kär men ... jag kan inte ens skriva det. Jag vågar inte tänka det, det finns ingenstans att lägga det. Han väljer så uppenbarligen någon annan och jag förstår. Klart jag förstår.
Och från västfronten inget nytt, inte ett mail, inte ett sms, inte ett samtal. Kanske kommer det att kännas annorlunda denna gången, kanske inte. Den lille mannens magnetiska dragningskraft på mig förstörde det som kunde blivit bra. Kanske. Jag har varit alldeles för svag för honom, släppt allt så fort han ringt. Så klart jag förstår varför jag blir bortvald nu, av den som verkligen var kär i mig. Jag får skylla mig själv.
Känns som total förvirring, kaos och oordning. Jag vill bara stänga av för ett tag. Lägga känslorna som en hemsida som är stängd för tillfället. "undergoing routine maintenance"
Nu ska jag städa. Har kommit på att jag bara städar och gör fint när det ska komma någon hit. Det kan man undra över. Som om jag inte tycker att jag borde göra fint för min egen skull. Men idag ska jag göra det.
Det är dags nu.
Att lyfta blicken, räta på ryggen å skita i vilket.
Att tänka på att jag är mångfaldigt blessad.
Att umgås med la familia och ladda batteriet.
Tänka i nya banor.
Komma ihåg att jag tröttnat för länge sen.
Ikväll ska jag dansa.
Bara kärlek
L
retlig hosta
Shit alltså, hur många gånger kan en och samma människa vara förkyld under ett och samma år.
Min livsstil verkar bränna mitt ljus i båda ändarna.
Hostar och hostar och hostar och hostar.
Ändå är jag rastlös och funderar på utgång.
Fast jag knappt har ork att gå ner i tvättstugan.
Oglamourös tillvaro minst sagt.
Veggieschnitzel å halstabletter.
Inte ens honung hemma och ingen som kan gå till affären.
Till och med Woody Allen känns uppiggande.
Fast egentligen går det ju ingen riktig nöd på mig heller.
Det går över
Det gör det alltid
Sen är det bara att börja om på samma snurr igen
brott och straff?
Jag blir extremt deppig och ynklig när jag är sjuk. Vissa gånger... idag är det en sån dag. Ont i halsen, ont i örat, feber, hosta, ont i svanskotan och ju mer jag hostar desto ondare gör det... jodå. Framför allt glad.
Jag undrar bara vad jag gjort för att bli plågad på detta sättet? Nåt fel har jag uppenbarligen gjort.
Sen undrar jag vad jag gjorde för att någons känslor för mig skulle försvinna? Hade jag vågat hade jag frågat när vi ändå var så öppenhjärtiga med varandra men jag fegade ur. Helt enkelt. Mina känslor tunnas inte ens ut, fy fan att vara kär i någon som inte känner likadant.
Idag vill jag inte mer.