080325
jag är en flickvän utan pojkvän
jag är en flickvän utan flickvän
jag är en mamma utan barn
jag är en del av ett vi fast egentligen är det bara jag
jag har vänner
jag har familj
jag har kärlek
men jag har också ett hål inuti
som inget tycks kunna fylla
mer än tillfälligt
In your face rasistsvin del ett
Lär mig av ett av UR:s program att den svenska flaggans färger kommer sig av det svenska riksvapnet.
Tre guldkronor mot blå bakgrund, valt av Magnus Eriksson att representera de tre vise männen.
Alltså tre män av uppenbart utomnordiskt ursprung.
En underbar mångfaldsironi i dessa dagar när rasismen visar sitt fula tryne alltmer öppet, igen.
Vevar den blågula fanan gör de också vid minsta lilla tillfälle.
Jag hänger trött och blek i min soffa men detta fick mig att fnissa en lång stund.
Kunskap är makt, hehe.
Ska hitta ork att lägga in bilder och skriva tjusiga inlägg fulla av underfundiga formuleringar... alldeles snart.
Hoppas jag.
Sushi deluxe
Jag måste ju stjäla bilder från Ilas blogg så ni kan se hur fine Pontus fina sushi ser ut... han är en fingerfärdig man med talang, minst sagt.
Yummy.
Oh yes.
Sushibaren på Regementsgatan is the place to go om man vill äta SM-mästarsushi och hänga med P.
(www.sushi-baren.se, jag vet fortfarande inte hur man gör länkar, sorry peeps)
Deras motto är "vad man gärna gör, gör man i regel bra"
Jag kan bara hålla med.
Ja, okej, ni får en bild på Pontan också... bara för att.
Fast jag tycker nog inte att den gör min stilige gode vän rättvisa =)
Inte ens korkad...
Idag fick jag tag i min husläkare under hans enda telefontid denna veckan som visade sig vara mellan 14.10 och 15.00.
Stående mitt i Lilla kafferosteriet fick jag således besked på telefon att jag har B12-brist.
(Hugade läsare kan läsa om det här:
http://www.apoteket.se/rd/d/5470)
Usch och fy men fy så skönt att veta varför jag inte varit mig själv på länge.
Enligt min läkare kan det smyga sig på en under flera år, det tar nämligen tid innan nivån nått "ett krisigt läge" som min hurtige läkare uttryckte sig.
"Du ligger risigt till vad gäller B12-nivån hörrdudu"
"Dags för en riktig hästkur"
Ja, han ligger inte så bra till för priset som känsligaste människa men han får saker och ting gjorda.
Alltid nåt.
Men äntligen har jag fått något som kanske kan svara på varför energin varit i botten på brunnen i sällskap med humöret och förmågan att tänka klart... allt som aldrig bitit på mig innan har ju krupit mig under skinnet direkt.
Har varit trött, lättsårad, känslig, överkänslig.
Inte mig själv alltså.
Jag är normalt bubblig, studsig, ganska odräglig och snabb i tanken.
Energisk.
Glad.
Nyfiken.
Längtar efter mig...
Idag har Ilahjärtat och jag varit på äventyr... sushi och fniss... sammanträffande som man bara kan häpna över.
Planer för vinkvällar i skogen...
Fingerfärdiga män.
Jag säger inget mer...
odräglig var ordet.
Värt att citera...
"On bended knee is no way to be free
lifting up an empty cup I ask silently
that all my destinations will accept the one that's me
so I can breath
Circles they grow and they swallow people whole
half their lives they say goodnight to wive's they'll never know
got a mind full of questions and a teacher in my soul
so it goes...
Don't come closer or I'll have to go
Holding me like gravity are places that pull
If ever there was someone to keep me at home
It would be you...
Everyone I come across in cages they bought
they think of me and my wandering
but I'm never what they thought
got my indignation but I'm pure in all my thoughts
I'm alive...
Wind in my hair, I feel part of everywhere
underneath my being is a road that disappeared
late at night I hear the trees
they're singing with the dead
overhead...
Leave it to me as I find a way to be
consider me a satelite for ever orbiting
I knew all the rules but the rules did not know me
guaranteed... "
lifting up an empty cup I ask silently
that all my destinations will accept the one that's me
so I can breath
Circles they grow and they swallow people whole
half their lives they say goodnight to wive's they'll never know
got a mind full of questions and a teacher in my soul
so it goes...
Don't come closer or I'll have to go
Holding me like gravity are places that pull
If ever there was someone to keep me at home
It would be you...
Everyone I come across in cages they bought
they think of me and my wandering
but I'm never what they thought
got my indignation but I'm pure in all my thoughts
I'm alive...
Wind in my hair, I feel part of everywhere
underneath my being is a road that disappeared
late at night I hear the trees
they're singing with the dead
overhead...
Leave it to me as I find a way to be
consider me a satelite for ever orbiting
I knew all the rules but the rules did not know me
guaranteed... "
Eddie Vedder
Helt plötsligt fanns det ord som uttrycker mina känslor...
Inte sjuk...bara korkad.
Boven i sjukdramat är funnen.
Låt mig säga så här: om man har en mycket liten energireserv och man redan bränner sin ljusstump i båda ändarna, då borde man vara rädd om sig, eller hur?
Då borde man t ex tänka på att man inte tål sötningsmedel.
Inte bara köpa första bästa smaksatta skit och glad i hågen dricka det... men så klok var ju inte jag igår.
Bara törstig.
Idag har jag varit däckad.
Min egen dumhet upphör aldrig att förvåna mig.
Nya tag imorgon, igen.
Mig biter det inte på.
Inte egentligen.
Jag ska samla energi.
Som en liten ekorre.
Har sett två filmer, älskade båda två.
Ovanligt men sant.
"Tillsammans är man mindre ensam" (åh, Audrey Tatou)
"The dark is rising"
Har fått hem de två första säsongerna av Heroes på posten..
Nu blir det tentaplugg, varvat med Heroes, vårpromenader och matlagning.
Efterlängtad dejt på torsdag. Lite pirrigt... med tanke på vart vi ska.
Ännu mer efterlängtad dejt på lördag... åh, vad vi har mycket att ta igen och dessutom ska vi se A Bossa Electrica.
Hm...
sjuk igen...
Jaha... när ska de berömda batterierna laddas egentligen?
Har sprungit på toa hela natten, svettats och mått illa.
Ställde ändå klockan för jag ville så gärna vara med på diskussionsseminariet idag... men icke.
Jag känner mig inte nerbankad i skorna för det men jag är trött på att ständigt bli sjuk.
Jag vill ju vara närvarande i mitt eget liv.
Vill inte missa en massa i skolan.
Måste ta hand om mig på fler plan än vad jag gjort tror jag.
Inget mer slösande av energi genom att umgås med energitjuvar, jag har ingen energi kvar att ge bort.
Har surfat i en timme redan, i jakt på uppiggande läsning =)
Hittade till Mikael Wiehes hemsida, där fanns mycket intressant att läsa, mycket klokt och tänkvärt, mycket som jag kanske inte håller med om men som väcker tankar ändå...
Och så detta, det kan man läsa om man, som jag, emellanåt måste påminna sig varför man inte drar härifrån på studs:
"Hej Mikael!
- Vad tycker du är det bästa med Malmö?
- Vad får man inte missa som nyinflyttad?
Louise
Hej!
Det som är bra med Malmö:
Malmö är en lagom stor stad. Man kan (med t.ex. cykel) snabbt ta sig överallt.
Malmö är en mångetnisk stad. Det finns affärer och restauranger, kulturevenemang och synpunkter från olika kulturer.
Man kan inte isolera sig i sin klick. Man kommer nästan automatiskt i
kontakt med olika sorters människor.
Malmö har en egen ganska kärv humor.
Malmöiter låter sig inte imponeras.
Malmöiter är vänliga.
Skånska är ett mycket utrycksfullt språk.
Malmö ligger i Skåne som är mycket intressantare och mer varierat än de flesta föreställer sig.
Malmö ligger nära Danmark som är mycket mer annorlunda än vad de flesta föreställer sig.
Malmö ligger nära Lund som också skiljer sig från Malmö mer än de flesta vet.
Man kan vara som man vill i Malmö politiskt, sexuellt, utseendemässigt.
Det finns en varierad och aktiv vänster i Malmö.
Det finns få nazister i Malmö.
Vad man inte får missa:
Möllevången, Bo01 och Västra hamnen, Slottsstaden, Kirseberg, Rosengård och Lindängen.
Hus från olika århundraden (Jugendhus t.ex) inklusive Stadsbiblioteket och Turning Torso.
Restaurangerna Tempo, Möllan, Retro, Brogatan, Bullen, Stippes, m.fl.
Konsthallen, Malmöhus muséum, Roséum plus alla gallerier.
Magistratsparken under Malmöfestivalen, Jeriko, KB, tisdagskonserterna på Konserthuset,
och alla klubbar.
Teater Terrier och alla andra teatrar.
Chokladfabriken.
Saluhallen vid Lilla Torg.
Kallbadhuset. Gå in och bada naken!
Bron till Danmark.
Tågen till Lund, Landskrona/Helsingborg, Österlen/Simrishamn/Bornholm (ja, med båt sista biten alltså).
Tycker
Mikael Wiehe"
Längtan och vårtecken
Jag längtar till landet.
Varje vår e jag ute och spanar efter vårtecken... även om jag älskar sommaren är våren min favoritårstid.
De där dagarna går jag och längtar, tittar på knopparna på buskar och träd, kollar in alla blommor.
Alldeles fylld av förväntan och längtan efter värmen.
Då är det som bäst, sen går det så fort.
Man blinkar och sen är sommaren förbi i en virvel av jobb, fest, strand, sol, vågor, skate och sand.
Längtar efter parkhänget
Längtar till Kallis.
Men mest längtar jag ut på landet.
Till Österlen.
Ales stenar.
Kivik.
Forsakar.
Lönhult.
Påsk hos mamma men inte påskrundan (hu)
Att bara sitta på en vit, vidsträckt sandstrand, alldeles ensam, dricka te och tänka.
Försvinna in i en bra bok i solen.
Bli alldeles genomblöt i vårregnet.
Det drar i själen.
Jag saknar Falkenberg, sandskog och tallar.
Vårtecken nummer ett:
Igårkväll var det lite nostalgiskt häng på Vinylbaren:
S.P.O.C.K fyllde 20 år.
Tänka sig... det betyder att det var 17 år sen jag var sådär tonårsstjärnögd vid blotta tanken på
Alexander Hofman.
Det är galet att tänka sig.
Men man minns känslan oväntat starkt när man både träffar honom och hör musiken på samma kväll =)
Hade inte gått dit om inte goa jobbarkompisarna Jonas, Johan, Matti och Pierre varit där.
Roligt hade vi.
Sonia stackarn tvingades att lyssna på synth. Men hon var glad ändå =)
Märkliga drömmar
Inatt vaknade jag av ett ljud som jag aldrig hört.
Ett väsande aaahhhh, ilsket, som hälften fräsande tiger, hälften orm.
Jag blev livrädd tills jag insåg att ljudet kom från mig.
Tro mig, jag har aldrig hört mig själv låta på det sättet och det tog en lång stund att övertyga mig om att jag var vaken.
Nånstans mellan dröm och verklighet men vaken.
Drömde om en kvinna utan ansikte, där hennes ansikte skulle vara fanns bara grönt tyg, hon sköt omkring på en barnvagn från sekelskiftet och hade med sig två döttrar. En kortväxt med otäcka ögon utan pupiller, bara vitor, vitt hår och tjock kropp. En smal, svarthårig med suddigt ansikte. De var ute efter mig och gillrade fällor men jag var inte rädd, bara arg. Jag ville slå dem sönder och samman och hade precis fått tag i den ena när jag vaknade av ljudet.
Kvinnan med det gröna tyget hade precis fått tre huvuden.
Fantasin är det inget fel på.
Vissa kanske tycker att jag sett för många skräckfilmer men den filmen har jag aldrig sett.
Ilskan var otäckt skön.
Jag borde kanske ta itu med en mer våldsam sport än yoga.
Studio 54
Lägger in en liten bild sålänge så ni får se oss i all vår discoglans... mer bilder kommer när jag har tid att pyssla med det.
Ska rusa iväg på föreläsning och studiebesök på Citytunneln, see ya'll soon.
Lovez