greta

... jag ville bara berätta att varje dag som går tänker jag på dig.

Känner man tillit

Tiden är något som fascinerar mig ständigt

practicing patience

Åh

Humöret är som aprilvädret

Idag sa jag vassa och elaka ord som jag egentligen inte menade

Förälskelse

Vet ni att verkligheten kan förändras på fem minuter

Det verkar som att VM i SMS

Tiden är ett ganska besynnerligt fenomen

Tonight at the concert

Våååår

Godkänt på b-uppsatsen

Marley har lagt sig till med nya vanor och ovanor

Kanske tack vare att snällaste tomten skickade rosenrot på posten
kanske för att jag också varit noga med att äta en massa energigivande mat
och sysselsatt mig med att verkligen mota negativa tankar
känner mig något mer vaken
lite mer laddad

kanske också för att jag dansade två timmar nonstop i lördags
var på Che Sudaka på Mejeriet med söta lillasyster
fick biljetten i kombinerad julklapp/födelsedagspresent
hon är så fint omtänksam och jag är så stolt över henne
hon försöker alltid hitta glädje och pepp
i allt hon gör
det var en energiinjektion att umgås och dansa tillsammans
som en dosa pepp rakt in i blodomloppet

Igår skrev jag klart kompletteringarna till B-uppsatsen
den skulle varit klar i våras
bah
men skönt att det är gjort

har bokat tid hos både doktor och kurator
nu är det dags att ta tag och få hjälp
läka, helas och ta plats

Kämpar med att mota negativiteten i grind.
Våren är på väg, det känns i hela kroppen och syns i all päls Marley tappar.
Vi var nyss ute i vårvintern.
Det är ett av de vackraste ord jag vet.
Vårvinter.


Väntar på telefonsamtal från pappa.
Vi ska hämta lite saker som varit mammas.
Plötsligt ska möbler som i hela mitt liv varit mammas och mormors vara mina.
Hur det kommer att kännas vet jag inte.

I mitt kök idag så kom den.
Paniken.
Den satte sig på mitt bröst och tryckte med ett elakt flin tills jag inte kunde andas mer.
För sådan är den.
Jag fick sitta på golvet med huvudet mellan benen.
Tills det gick över.
Marley gnydde men jag hörde henne långt borta och försökte få fram ett "det är okej gumman"
Mellan hyperventilerandet.
Men det är FAN inte okej.

Inget är okej.
Jag mår dåligt och får ingen hjälp.
Min husläkare har telefontid på följande tider:
mån 07.10 - 08.00
tis 14.10 - 15.00
ons 07.10 - 08.00
tors 14.10 - 15.00
fre ingen
upptaget
upptaget
upptaget
upptaget
Jag lägger på och ringer upp som en zombie.
Varje gång måste jag hitta energi för att förklara hur jag mår.
Varje gång kommer jag inte fram.
I tre veckor.

Allt börjar så sakta glida ur fokus.
Jag är ständigt yr.
Inget funkar som det ska.

I stunder låtsas jag att allt är som vanligt.
Då skrattar jag och umgås och pratar.
Sen måste jag gå hem och ligga i fosterställning under en filt.
Tills hunden måste gå ut och jag måste låtsas att vara en människa igen.

Jag saknar mig.
Undrar var jag är?
På något trevligt ställe hoppas jag.

En kommentar av det oviktiga slaget fick min värld att rasa ytterligare i veckan.
Den som sa det tog för givet att jag visste något som ingen talat om.
Vad det talade om för mig var att någon inte litar på mig.
Jag litar på denne någon men det är inte ömsesidigt.
Och nu ser världen plötsligt annorlunda ut.
Igen.
Kanske att jag ska sluta sakna denne någon nu.
Jag vill inte känna mig oviktig och ... vad fan är det svenska ordet för disposable egentligen...
Pusselbitar hoplagda till en helhet visar inte alltid en vacker bild.

Snart har mamma varit död i två månader.
Och jag vet inte längre vad jag ska svara när någon frågar hur det är.

Den här websidan gav mig en hel del att tänka på. Att leva är en ständig process och även om min blogg känns ganska vemodig och deppig så händer det glada, gnistrande saker också. Såklart, för så är livet. En salig blandning av upp och ner, fram och tillbaka, motgång, medgång och framför allt så går det så fort, så fort.


http://web.comhem.se/javell/karleksfull.htm

Svårt att hitta inspiration att skriva något just nu
livet är upp och ner
det finns enorm glädje och stor smärta i varje ögonblick
inte för att jag är så värst dramatiskt lagd men livet gör ont och är underbart i ett och samma andetag
aldrig förut har jag haft så blandade känslor inför varje dag

Hösten är en vemodig tid
och en glad
tid att låta vissa saker falla till marken
med höstlöven
och förmultna
för att bli ny och näringsrik jord åt något nytt

tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
söndag
och inget samtal
hur kan tiden gå så fort
och ändå kännas så lång?

Jag går igenom en period av sökande efter lugn
det stormar i mitt inre och runt om mig
och det är inte lätt att hitta orkanens öga
en period av temporär stillhet
för att samla kraft

Helst skulle jag se genom stormen
och finna meningen
som ofelbart ligger på andra sidan

Kärlek är många saker
kärleken till familjen lyser alldeles stark och klar
men när man står hjälplös vid sidan av
bränner den också hål i en
slukar ens energi
inte för att man låter den
utan för att det faktiskt inte finns ett val
hur väljer man att låta dem man älskar stå ensamma mitt när det är som värst?
för att man själv behöver ro
det är inte ett alternativ

I seriös brist på något att göra på mitt högst temporära arbete föll jag för en bloggfluga... man googlar sitt namn följt av är och noterar de första fem resultaten. Nummer ett är föga uppmuntrande men sen blir det desto roligare. Särskilt nummer fem är en riktig höjdare =)

1. Linda är död.
2. Linda är besatt av sitt utseende.
3. Linda är världens vackraste VM-fan.
4. Linda är en snigel.
5. Linda är tillbaka, knivskarpare och hänsynslösare än någonsin.

Tänk vad många saker jag är som jag inte hade en aning om. Särskilt förvånande känns det att jag tydligen är död.