Tid att tänka

Tiden är något som fascinerar mig ständigt
jag vet att jag ofta förundras över hur den kan gå så fort
och stå så stilla
på en och samma gång
just nu väger jag tid
i tålamod

jag är otålig sen födseln
men nu väger jag otåligheten
mot tålamodet
för om något ska vara ett helt liv
vad är då en månad
eller ens ett år

i mitt liv har inget egentligen ändrats
jag sover ensam
tänker ensam
lagar mat bara åt mig
pysslar om Marley
(som är sur för att hon löper)
pysslar
pluggar

ensamheten är något jag vant mig vid
fast den känns tung vissa dagar
jag som kommer från en så stor familj
har ingen egen
bara Marley

inte vet jag om jag vågar hoppas på
att det en gång blir vi
men alternativet till att hoppas
känns inte så lockande det heller
kanske är jag naiv
och godtrogen
men jag är hellre det än cynisk
att misstro människor är ingenting för mig

dessutom tycker jag faktiskt att jag förtjänar lycka

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits