greta

Jösses tänker ni, skäms inte människan för att hon kallar sin blogg för blogg?
Här skrivs sporadiskt om ganska ointressanta, kryptiska saker... inte en skandal så långt ögat läser.
Inga paparazzibilder, knappt några bilder alls faktiskt.
Inte ens en rapport från nyår.
Torftigt.

Nå, jag har varit upptagen.
Med att leva livet i rebusform.
Att summera året som gått.
Att inleda det nya året på ett sätt som bara kan beskrivas som underbart.

Har reflekterat en del över året som gått.
Saker som hänt i mitt liv, i våra liv, i världen nära och långt borta.
Jag väljer att släppa det svåra och le åt det fina.
För jag tror att det är ett aktivt val man måste göra, att ta lärdom av sånt som varit svårt men inte älta det.

2008 ställde jag till med skandaler, som jag alltid gör.
Fast jag alltid hävdar att det var nån annans fel.
Men när allt trasslat till sig och nystat upp sig var resultatet fina, fina, nya vänner.
Såna som man vill ska finnas i ens liv jämt.

Inför detta året är jag så fylld av glädje, kärlek och hopp att det känns galet.
Det känns som att en sann vind av förändring blåser.
Visst är det ofattbart grymt och mycket våld i världen på många ställen, det är något som måste få ett slut.
Men jag har en känsla av att förändringar är på väg.
Eller så bara hoppas jag, som den obotliga optimist jag är.
Kanske för att alternativen känns outhärdliga.

Jag vill göra skillnad varje dag.
Göra aktiva val.
Inte bara tänka på mig och mitt.
Utan på allas bästa.
Vill inte vara en del i konsumtionshysterin,
Vill bidra, förändra, höja rösten, sätta ner foten.
Vill aldrig behöva mer prylar än vad som ryms på mina 36 kvadrat.
Det behöver ingen människa.
Inte egentligen.

Min stora sorg i livet lämnar jag också därhän nu.
Inte för att jag tror att allt förändras bara för att almanackan visar nytt år,
utan för att det är dags att acceptera saker som de är.
Kanske finns det anledningar till att livet är såhär.
Kanske finns det en mening med att jag inte kommer att få det där som jag alltid hoppats på.
So be it.
Jag ska ju bli faster istället.
Så får det bli.
Det finns så många att slösa kärlek på.

Jag ser fram emot att uppleva det här året med alla er.
Ofattbart lyckligt lottad med familj och vänner som jag är.
Inte för att allt är rosenrött och vackert, utan för att det är i prövningar som man knyts samman starkare.

Bring it on.