Förkylt

Idag vaknade jag till liv vid fyra på eftermiddan.
 Hade öppnat ett öga tidigare men huvet och kroppen var inte i synk alls. 
Febrig och förkyld. 
Detta är vad jag gör just nu:

 

Detta är vad jag gjorde igår: 



Ville inte åka hem alls, ville bara stanna i skogen... skulle behöva det tror jag. Tänk en sån skräckblandad förtjusning, mest skräck, jag kände för skogen när jag var liten och nu är det bara trygghet och ro i själen jag känner där.
Kvällen blev inte bra. 
Visst hade vi trevligt först men för varje timme som gick sjönk jag lägre. 
Kanske för att jag var febrig redan, kanske för att ibland tar det stopp. 
Jag behöver vara ledig och fri men jag sitter fast i mitt eget lilla ratrace. 
Pluggajobbapluggajobbapluggajobbajobbajobbajobbajobbajobba.
Och ensamheten emellan.
Fy fan vad jag känner mig ensam emellanåt.
Saknar att vara många som vi var hemma när jag växte upp.
Att alltid ha någon att prata med, diskutera med, äta med och bara vara tyst tillsammans med. 
Vald ensamhet är skönt men när man inte väljer är det inte lika roligt.
Det slarvas med både det ena och det andra när ens eget sällskap inte är nog.


Men som vanligt så finns det mycket att vara glad åt.
Såklart, jag är ju positiv av naturen.
Fina, fina människor i min närhet. 
Roliga saker som händer fina vänner.
Värme.
Sol.
Kärlek.
Plugg.
Inspiration.
Glädje.
Fina, fina dagar.
Pepp och positivitet.
Vissa människor ger mig glädje i maggropen och enorm inspiration. 
Det gör livet värt att leva.



Kommentarer:
Postat av: Kottemor

Kan tänka att det är extra svårt när du är

van vid så många kära omkring dig.

Van vid folk överallt, liv och rörelse.



Att behöva gå undan för att få ro.

Ett sorl i bakgrunden ger trygghet.



Man får väl se det som att det har ngn mening

all denna ensamhet som ibland är kännbar.

Att du ska finna ngt hos dig själv?



Är i samma kaos men OH vad jag saknar just

ensamheten!!

Den där lugna tysta rogivande ickekrävande...

Stillhet.

Mmm, undrar jag om jag får uppleva den igen.



Men mest av allt saknar jag dig allra käraste Pats!



Tjarlek i överflöd!


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits