greta

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article1686353.ab

de har snart övertygat mig om att det är där jag måste bo. 

Det börjar kännas i flyttnerven.

Helgen som gick... var rolig... Alianzastyle, jobb, fest, tårtkalas med familjen och insomnia. 

2 timmars sömn mellan torsdag och söndag. 

Storstilad form.

Söndag kväll stereodäckning, it's all we do, oavsett vad alla tror. 

Lånad tid.

Föreläsning idag om uppsatsskrivning, akademiska texter osv. 

Jag är lite förälskad i vår föreläsare. 

Hon är fantastisk. 

Tyvärr brukar det ju inte dröja länge innan jag tröttnar,

tappar fokus

och börjar tänka på andra saker. 

Dagens hatobjekt är människor i min kurs som ska ställa en fråga

men pratar så jävla tyst att ingen hör vad de säger. 

Utom föreläsarna, som inte har vett att upprepa, 

nädå, istället ges obegripliga svar på en fråga jag inte hört. 

Fucking BS.

Orka be dem upprepa varje gång, det är inte alldeles komplicerat att 

tänka ut att alla vill höra.

Imorgon fyller jag år.

Det lär inte bli nån frukost på sängen för min del. 

Men frukost på Simpan efter diskussionsseminariet.

Det blir mysigt... om alla kommer ihåg att vi bestämde det vill säga. 

Min födelsedag är förmodligen den dag på året då jag känner mig mest ensam.

Varför vet jag inte riktigt, jag är ju sällan ensam den dan.

Men jag tänker mycket, dagen innan mest. 

Som råkar vara idag, som råkar vara måndag, jag hatar måndagar. 

Jag brukar inte direkt sakna att ha ett förhållande, jag trivs med frihet. 

Men jag saknar vissa saker. 

Känner mig ömtålig idag. 

Som att jag skulle gå sönder.

Mest undrar jag vad det är för fel på mig egentligen?

Detta trots att jag fått en massa kärlek och uppskattning i helgen. 

Från oväntade håll.

En vän sa till mig såhär:

"Fan Linda, kan man inte klona dig, vi skulle behöva ha varsin som du"

Det tyckte jag var fint. 

Och alldeles oväntat från någon som är rättså hård och kaxig på ytan.

Sen fick jag en alldeles särskild komplimang från en som har en alldeles särskild plats i 

mitt hjärta men den håller jag för mig själv.

Allt är inte allmänn kännedom.

(Förmodligen kommer han inte ihåg att han sa det och om jag påminner honom

och han säger som han brukar göra "det där har du hittat på i efterhand", då förlorar den sitt värde, som en punkterad ballong ungefär, bättre att tänka att det var ärligt menat, jag blev ju verkligen glad)

Jag är egentligen på gott humör för det mesta. 

Min energi återvänder i takt med ljuset.

Studsig.

Störig.

Rastlös.

Skrattande.

Inte fan borde jag gnälla som har så mycket fint i mitt liv.

Pepp och positivitet.