En repris...
För ett tag sen när livet kändes hopplöst fanns ni där
som ni finns där nu när det är svårt av helt andra anledningar...
därför vill jag köra en repris på ett inlägg jag skrev då:
TACK!
Alla ni fina
ni underbara
som finns där när jag är
liten och ledsen
glad och studsig
odräglig
som lånar ett öra
en axel att gråta mot
många kramar
massa kärlek
oändligt många skratt
och häng i tid och otid
vilken tur att jag har er
långt borta, nära
på telefon
på msn
på metro vilken vanlig kväll som helst
just när jag faller som hårdast
fångar ni mig med ett nät av kärlek
och plötsligt är det inte världens ände längre
mångfaldigt blessad
oändligt tacksam
när ni behöver mig är jag här
Kommentarer:
Trackback