verdammte feber

Fick julstämning igår för första gången, de hade gjort så fint på Ängavallen där jag va å jobbade. Ekologiskt julbord, mysig gård, massa tända ljus, gran å allt. Riktigt, riktigt mysigt. Rätt mkt bärande hit å dit å fixande å trixande men sån e ju restaurangbranschen, de e en del av charmen.

Sen va de Doclounge, hade inte tänkt ta mig dit för jag va inte piggast i stan men Gudrun ringde å jag hörde mig själv säga: I fix, no worries. Ovanligt. Bara att fortsätta kånka möbler å fixa å dona. Hon var upptagen med julgalan på KB, en särskild kväll för de hemlösa. Hur kan jag säga nej till att styra upp resten då ...

Filmen va helt fascinerande, Little Dieter needs to fly av Werner Herzog. En dokumentär om Dieter Dengler som växer upp i efterkrigstidens Tyskland, utvandrar till USA och blir så småningom stridspilot. Han blir skickad till Vietnam, hans plan blir nedskjutet å han blir tillfångatagen. Efter 6 månader i fångläger lyckas han fly.
Hela historien spelas upp till ett osannolikt soundtrack å e helt trollbindande. Helt matter of fact berättar Dieter Dengler om sitt liv. Den väckte många tankar... Ska utveckla dem en dag när jag mår lite bättre.

Feber har kommit tillbaka, inte så konstigt kanske med tanke på att jag e så dålig på att vila. Skallebank å värk i kroppen. Jag ska jobba tolv timmar om dan ons-fre. Thank the lord for Alvedon.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits