greta

Det är mycket nu.

Jag kan inte fatta att jag är så lyckligt lottad... så fina människor jag har i min närhet. 

När jag susade iväg för att fixa lite saker mellan föreläsningarna såga jag en bil med reg nr KKK. 

Det jag skriver i min blogg är en blandning av saker jag känner alldeles just i det ögonblicket, saker jag funderat över länge och saker som kanske skulle kunna vara så. 

Kunde inte sova inatt. 

När jag gick hemåt idag men en kaffe från Simpan i högsta hugg och ett mörkt moln av tentaångest över huvudet var jag tvungen att stanna upp i rondellen alldeles vid Folkets Park. 

Efter ett söndagshäng som sträckte sig in på måndag är jag utvilad och redo att ta tag i tentapluggandet. Finaste M!

"Du skulle försöka titta åt ett annat håll men du skulle inte kunna hålla blicken därifrån. För det fanns någonting där... Luften var speciell kring den där människan. Eller ljuset kanske?

Jag var miljonär idag

Idag har jag varit ute och räknat lastbilar. Eller rättare sagt tung trafik, över 3,5 ton. Jomenvisst. 

Vill inte ha några kommentarer på detta inlägget i stil med: " sånt finns inte"

Puh.

Det här hänt en hel del sen jag bloggade sist. Mycket skola, vilket är roligt, verkligen, jag trivs fantastiskt bra med kursen och människorna. Nu har jag i alla fall lärt känna några stycken lite grann och det känns bra.

Jobbet på Wallmans är som vanligt, mycket slit och tempo men också mycket smutt och kärlek... jobbade med Higge igår och vi undrade hur vi nånsin överlevde Schlagerbaren? Det är en jäääkligt bra fråga helt enkelt. Särskilt undrar jag hur jag överlevde den musiken, om man nu kan kalla det där för musik. Jag är skeptisk.

Jag har plockat bort en vänskap. Det var nödvändigt och jag tänker inte orda mycket om det, alldeles för många hårda ord har redan sagts. Jag tänker heller göra nån big deal eller nåt stort drama. Det får tona bort av sig själv. Han har gjort mig väldigt illa på sätt som jag tror att han kanske inte förstår, eller så bryr han sig inte. Jag vet inte men jag vet att det gör ont. Jag gör allt för mina vänner men jag kan inte göra saker för någon som ger mig skit tillbaka. Punkt slut i den frågan.

Jag har värme i maggropen ändå. Har träffat någon som jag är väldigt nyfiken på... skulle man väl kunna säga. Tänker inte säga för mycket, tiden får visa om och vad det ska bli av det, jag vet bara att jag ler väldigt mycket när jag tänker på personen ifråga. Vi har precis träffats och nu ska han åka till USA i sex veckor. Historien upprepar sig, om och om.
Cirklar som sluts och bryts och lappas ihop och snurrar på.
Och en annan kommer väl alldeles strax hem.
Det snurrar på, på ruta ett men ändå inte.

Fick ett sms inatt som fick mig att le hela morgonen.
Jag behöver verkligen känna mig uppskattad efter sommaren som aldrig kom.
Om man säger så.

Håll tummarna för att vi hinner ses idag och imorgon. Det är ganska långt tills november är slut...

Hjälp vad trött jag var när klockan ringde 06.40 imorse... kunde helt enkelt inte ta mig ur sängen. Inte så att jag var lite lat och inte pallade utan jag var så trött att det snurrade i min skalle 

Sitter i kranenhuset på Mah och har precis ätit en otroligt smaklös lunch bestående av pasta med quornfärssås. Ganska märkligt att man kan få maten att smaka som skolmat när det är så enkelt att få mat att smaka bra. Såg verkligen fram emot att äta vällagad mat efter en helg där jag som vanligt slarvat med både det ena och det andra. Men men... får väl laga nåt bättre hemma sen då... längtar efter att laga mat men det är ganska trist att laga mat till en. 

Jag känner inte igen mig själv... jag som brukar bubbla, studsa och sjuda av energi och ideér. 

Shit alltså, hur många gånger kan en och samma människa vara förkyld under ett och samma år. 

Jag blir extremt deppig och ynklig när jag är sjuk. Vissa gånger... idag är det en sån dag. Ont i halsen, ont i örat, feber, hosta, ont i svanskotan och ju mer jag hostar desto ondare gör det... jodå. Framför allt glad. 

Trillade i en trappa förra helgen och slog i svanskotan rejält, det gör ont så jag vill gråta.. fortfarande. Gissar att jag fått en spricka, det är knappt lönt att åka och kolla det för oavsett kan man inte göra något åt det. Förutom att vila och vem har tid med det?

Jobbar denna helgen, har roddat baren själv i torsdags, igår och gissningsvis även idag... undrar hur många kilon man lyfter? Så nu kan jag inte sitta alls, bara stå eller ligga. Bådar gott inför slutpluggandet inför tentan. Oder nicht.

Annars sorterar jag bland folk jag trodde var mina vänner. Vissa har visat sin rätta färg och den är inte attraktiv. Som ni förstått av mina tidigare bloggar handlar det om lögner. Något som jag har extremt svårt för, vilket ni också förstått gissar jag. Jag gör mitt allra bästa för att visa förståelse och empati men det blir svårt när folk inte kan titta mig i ögonen ens. Jag är ju inte gjord av stål så det är klart att det gör ont.

Har fått höra av mina käraste vänner på senaste tiden att jag är FÖR snäll. Ganska galet egentligen att tänka sig att man kan vara för snäll...borde det inte vara positivt att vara snäll? Jag förstår vad de menar, de tycker att jag blir utnyttjad. Jag vet inte vad jag tycker.
Om man gör saker av kärlek och med kärlek borde det rimligtsvis vara positivt men om man får lite tillbaka så kan det kännas märkligt, helt klart. Å andra sidan kan jag känna att motivet till att man gör saker blir lite mindre charmigt om man hela tiden förväntar sig saker med det man gör.
Det enda jag vet är att ju mer jag vet desto mer förvirrad känner jag mig.

Nu ska jag hoppa i duschen och förbereda mig mentalt för en hektisk kväll på jobbet...

Förresten... en grej som gjorde mig så glad var i torsdags när vi var ute en sväng på Bodoni... tre olika människor jag känner kom fram till mig, oberoende av varandra, och sa att de tycker att det är så roligt att träffa mig för att jag alltid är så glad. Jag blev jätteglad av att höra det. För även om det gör ont på insidan så finns det ju massor att vara glad över också =)

Sen fick jag något slags förvirrad kärleksförklaring också. Det var inte så bra. Varför röra upp saker som man inte kan göra något åt? Mannen ifråga befinner sig i en situation som gör att han verkligen inte borde säga till mig att han har känslor för mig. Jag sa bara att om du varit singel och i en annan sits hade vi kunnat ha denna disskusionen men det kan vi inte nu. Puh. Kunde han ju tänkt på när vi träffades förut. Kan man tycka.

Oj, dags att snyta sig, leta upp skorna och sprinta iväg.

Kärlek
Speedy Gonzales