greta

Puh.

Det här hänt en hel del sen jag bloggade sist. Mycket skola, vilket är roligt, verkligen, jag trivs fantastiskt bra med kursen och människorna. Nu har jag i alla fall lärt känna några stycken lite grann och det känns bra.

Jobbet på Wallmans är som vanligt, mycket slit och tempo men också mycket smutt och kärlek... jobbade med Higge igår och vi undrade hur vi nånsin överlevde Schlagerbaren? Det är en jäääkligt bra fråga helt enkelt. Särskilt undrar jag hur jag överlevde den musiken, om man nu kan kalla det där för musik. Jag är skeptisk.

Jag har plockat bort en vänskap. Det var nödvändigt och jag tänker inte orda mycket om det, alldeles för många hårda ord har redan sagts. Jag tänker heller göra nån big deal eller nåt stort drama. Det får tona bort av sig själv. Han har gjort mig väldigt illa på sätt som jag tror att han kanske inte förstår, eller så bryr han sig inte. Jag vet inte men jag vet att det gör ont. Jag gör allt för mina vänner men jag kan inte göra saker för någon som ger mig skit tillbaka. Punkt slut i den frågan.

Jag har värme i maggropen ändå. Har träffat någon som jag är väldigt nyfiken på... skulle man väl kunna säga. Tänker inte säga för mycket, tiden får visa om och vad det ska bli av det, jag vet bara att jag ler väldigt mycket när jag tänker på personen ifråga. Vi har precis träffats och nu ska han åka till USA i sex veckor. Historien upprepar sig, om och om.
Cirklar som sluts och bryts och lappas ihop och snurrar på.
Och en annan kommer väl alldeles strax hem.
Det snurrar på, på ruta ett men ändå inte.

Fick ett sms inatt som fick mig att le hela morgonen.
Jag behöver verkligen känna mig uppskattad efter sommaren som aldrig kom.
Om man säger så.

Håll tummarna för att vi hinner ses idag och imorgon. Det är ganska långt tills november är slut...