Om krig och kärlek
Efter tisdagsmys hos min J är nivån på kärleksbatteriet åter på väg upp. Vilken tur jag har som har så fina människor i min närhet. Mångfaldigt blessad.
I skolan finns det någon som väljer att hålla sig i min närhet, det är smickrande. Lite bekräftelse är aldrig fel.
En annan form av bekräftelse får man ju där också, respekt och intellektuell konversation. Är hjärtligt trött på samtal som bara handlar om fest och jakt på diverse. Det är dags för vissa att lyfta blicken från naveln och titta på vad som sker i världen runt omkring dem. Småaktigheter och elakheter undanbedes, no time to waste. J
Fick höra att jag grubblar för mycket... så är det. Men jag tänker på många saker, inte bara en människa och vad den människan har för sig. Det finns mycket annat som upptar mycket mer av min tid.
Oroande utveckling på många håll ser, läser och oroar jag mig om just nu. Burma och Iran men även på mindre men lika viktig skala här hemma i Malmö. Ibland undrar jag vilket århundrade vi befinner oss i?
Liar liar
Åh vad trött jag är på folk som ljuger!
Så jävla svårt kan det väl ändå inte vara att hålla sig till det som är sant.
Ibland krävs det mod, visst, ibland måste man kanske komma med en vit lögn för att spara någons känslor, visst.
Men kom igen!
Stå upp för det du gör för fan.
Om man får en ärlig fråga är det minsta man kan göra att ge ett ärligt svar.
Punkt.
Letting go
It's in that pathetic attempt to make odd ends even
in the gap between intellectual conversations and unspoken words
it's when your buddha smashes to the floor
and crumbles into a thousand unmendable pieces
that you finally realize
that it's time to let go
like he did a long time ago
tomrum i ett tomt rum
Jag lever och andas, tänkte bara säga det.
Fast jag har inget att berätta just nu.
Ibland måste man hålla käften, så e de bara.
Men om jag tänker efter har jag alltid saker att säga
åsikter som måste ut
tankar som måste ventileras
fast inte här
och inte nu
fråga mig igen en annan dag
dagens andra blogg - är det nåt slags rekord?
Kan ju konstatera att jag har varit vaken helt åt helvete för tidigt idag.
Har haft mina tjejer på middag... så mysigt... äppelpaj och allt.
Underbaraste vännerna i världen, så lyckligt lottad är jag...
Hösten känns inte så illa, jag gillar ju mulet höstmys och blir förbannad när solen skiner vid fel tillfälle.
Ångesten kryper i kroppen när jag är ensam dock.
Har alldeles ont i magen just nu och känner att jag måste kämpa extra hårt med min egen osäkerhet.
Måste mota den där känslan att jag vill springa min väg.
Nån gång måste det vara sltsprunget, jag kan inte åka iväg varje gång det går åt helvete.
Ändå drar det i mig, jag vill åka iväg och vara borta tills det gått över.
Igen.
Men jag ska inte.
Jag ska bita ihop.
There's a seven in the morning?
Vi hade väldigt storslagna planer för att komma igång med träningen idag... Jennie och jag hade bokat in oss på ett yogapass. Inte vilket yogapass som helst utan ett som började 07.00. Jamenvisst, lika bra att rivstarta direkt.
Ni som känner mig vet hur sinnessjukt trött jag är på morgonen så när klockan ringde 06.30 var jag inte alls vänligt inställd till att lämna min varma soffa där jag däckade framför tv:n igår. Jag tar mig aldrig över i sängen nuförtiden... kan bero på mitt soffsurfande sällskap, vad vet jag?
Jennie ville inte höra på det örat så fem i sju sammanstrålade vi i rondellen. Bara för att upptäcka att passet inte blev av, ledaren dök aldrig upp. Lagen om de morgontröttas jävliga morgon... nja, vi fick en massa gratisbiljetter till.. ni gissade det, mer träning =)
Redan uppe ur sängen gick vi ett varv runt den stora dammen i Pildammarna och nu tänker vi belöna oss med frukostbuffé på Simpan, en synnerligen god anledning att ta sig ur sängen, förlåt soffan, för.
Har hunnit sätta på tvätt, tänker ta med alla förbannade ölburkar sen den långa efterfestens färd mot måndag som vi samlat på oss i helgen och sen ska jag handla inför middagen jag ska ha hemma ikväll.
Med så här mycket tid kan jag ju uträtta stordåd. Eller illdåd. Bäst att inte vara vaken alltför många timmar på dygnet, vem vet vart det slutar...
tills nästa förvirrade blogg
/lide fix
Måndagsregn
Idag har jag 45 minuter i skolan. Vi ska lära oss hur man söker information på biblioteket. Känns lönt för mig som gått journalistlinjen. Eller inte.
Holy makaroni vilket VM i helgen. Hade folk hemma till söndag kväll. Men roligt hade jag och alla andra också hoppas jag.
En övernattande vän har jag också, skönt.
saknad
Jag måste vänja mig av med att ha dig i närheten...
det visar sig att det är svårt.
Jag saknar ditt sällskap,
det är alldeles tyst här på natten utan dina andetag.
Fortfarande undrar jag vad det var som hände?
Det är så typiskt mig,
när poletten trillar på plats i min skalle har du redan tröttnat.
Story of my life.
Styr den upp
Uppstyrd tillvaro... nja... men jag andas redan på ett annat sätt.
Lägesrapporten efter den första dagen säger att jag älskar det!
Böcker inhandlade, nåja, en saknas men what the F. Manana.
Räkningar betalade.
Facket uppstyrt.
Gymkort på g.
Jobb på g men det är faktiskt ingen panik... än.
Nu behöver jag bara ett hångel för att göra min höstplan komplett.
Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge.
(Jaja, jag vet att jag inte är över det än men jag måste ju...har man inget val så har man inte, han har valt åt oss båda)
Humöret är på väg uppåt, helt klart.
Snart kommer jag att vara lika hysteriskt odräglig som vanligt.
Det är då ni kommer att böna och be mig att gå ut och festa för att trötta ut mig.
Moahahahahha.
what to learn from wisdom?
Ett sms från ett hjärta till ett annat:
"Jag må vara full men jag vet vad jag säger och vad jag säger är att jag saknar det vi hade förut.
Kärlek// L"
Mycket tydligare än så kan jag inte vara.
Men det finns de som sagt saker betydligt bättre...
"Det finns så mycket i världen till oss alla ,
om vi bara har ögon att se det,
hjärta till att älska det
och händer för att ta det till oss."
Lucy Maud Montgomery
1874-1942
"Allt tycks enklare på avstånd.
Detaljer och brister suddas ut.
Som när man betraktar någon annans liv
och inbillar sig
att det är mindre komplicerat än ens eget"
Anne Swärd
"Jag tänker inte på allt elände
utan på allt det sköna som
finns kvar"
Anne Frank
I rest my case
for today
//L-one love
Soul food
Varm Ital Stew, finaste vänner och många skratt.
Läkande för hjärta och värmande för själen
Leendet på läpparna är tillbaka, snabbare än väntat
Det blir alltid bra.
Ramble on
Nyterminslöfte... borde det kanske finnas något som heter.
Hösten kanske kan bli en ny start på flera sätt. Min plan för september är att rensa ut och börja om. Orkar inte ens tänka på vilken gång i ordningen. Undrar om meningen med mitt liv är att saker ska vara lite fel hela tiden. Lite skevt, lite ur synk.
Blev riktigt ledsen idag, trodde faktiskt inte att det betydde så mycket som det faktiskt gör. Visst vet jag att personen ifråga är någon som jag tycker väldigt mycket om som person men inte visste jag att tanken på att vi skulle vara bara vänner i fortsättningen skulle kännas så tung. Attraktion är farligt, minst sagt. Han är fin den mannen men han är inte mindre fin som vän.
September kommer att bli en konstig månad på många sätt. Spännande nystart och saknad.
Dags att ta sig i kragen.
Dags att plugga, lite skrämmande och mest vansinnigt roligt!
Ramble on, now the time, the time is now. =)
when it rains...
Här har man gått å varit uttråkad å deppig inuti.
Ganska glad utanpå.
Det har varit märkliga dagar
nåt jag trodde var över har börjat om på ett nytt sätt
idag har jag fått besked från högskolan om utbildning, har fått två jobb och nytt hopp.
I choose life
or something like it.
men...män
men kan folk sluta ha förutfattade meningar eller det är att begära det omöjliga?
man kan inte träffas utan att det leder nånstans i någons ögon
om jag är lycklig med det jag gör räcker inte det?
om jag gillar mina sena samtal om jag gillar männen jag träffar och vad jag gör med dem räcker inte det?
måste jag hoppa på den mediala bilden av mig som utsatt offer för lustar?
kan inte jag få känna lust ifred lust till flera kanske kärlek till någon men kanske inte kravfylld kärlek
utan att någon känner sig förorättad särskilt inte vänner till någon jag känner lust med
låt oss vara ifred |
Olika världar
Varje dag märker jag att människor lever i olika världar fast vi alla lever i samma, åtminstone teoretiskt sett.
Satt och åt slö helgfrukost idag, efter att ha varit sjuk i veckan var jag extra seg och tyckte att det var passande att ha sällskap av vad jag, i vanliga fall, tycker faller under kategorin skräptv.
Anyways, zappade mellan kanalerna och fastnade framför en frågestund hos Martha Stewart.
En till synes plågad Harrison Ford svarade på alla möjliga frågor från damer i publiken, allt från vad han brukar äta till om han utför sina egna stunttrick.
Vad får mig att blogga om detta undrar ni nu...
...en Diane greppade micken och sa:
"Hello Martha, I'm honoured to be qouted in your latest magazine on page 72 and I'd be even more honoured if I could have your autograph on that page."
Som om Harrison Ford inte ens existerade.
Hon kom ner för att få sin efterlängtade autograf, lutade sig mer eller mindre över Harrison Ford, fortfarande totalt ignorerande honom ända till Martha Stewart säger:
"Do you want Harrisons autograph as well, you can't ask me and not ask him"
Som sagt, vi lever i olika världar och uppenbarligen har vi ju även olika hjältar =)
Sån är jag?
SÅDAN ÄR DU:
Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".
Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.
Håller ni med?
the struggle continues
Denna dagen kan bara bli bättre...
E alldeles ledsen inuti. Jag vet att de bara e tillfälligt men alldeles just nu känner jag mig urlakad. Som om en sak lagts på en annan ovanpå en oändlig ström av negativ energi som dragit mig med sig.
Bara att bita ihop hårt å vänta på att ångesten lägger sig.
Jag som älskar att jobba hittar ju fan inte rätt jobb, jag vägrar kompromissa mer.
De som känner mig vet att jag alltid skojar å säger: "jag träffar bara män som knarkar, eller har flickvän, eller min favorit; båda delar"
Nu kan jag äta upp mina egna ord. Jag vågar inte känna efter längre, bättre att bryta innan någon blir sårad. Lite sent påtänkt kanske. Kluven mellan två verkligheter som förmodligen e lika illa båda. Min kloka, fina mamma sa senast igår att de måste väl finnas ett tredje alternativ. Jag hoppas de. Ont gör de i alla fall.
Tydligen e de så att för att känna gränslös kärlek måste man tampas med sig själv först. Något att bita i, minst sagt.
Jag e mångfaldigt blessad med kärlek från alla håll å kanter men jag måste lära mig att vara snäll mot mig också...
Tur att man kan fly in i en alternativ verklighet.
Vill ni mig nåt hittar ni mig djupt inne i den sista Harry Potter-boken.
Spion-ekorrar?
"För två veckor sedan grep Iransk polis 14 ekorrar misstänkta för spioneri."
Jag har alltid misstänkt att de hade en en egen agenda. Hala små gnagargangsters.
Andas sa jag!
glöminteattandas
glöminteattandas
glöm inte att andas
glöm
inte
att
andas
sänk axlarna
nu
Andas
Jaha, då var man snart arbetslös igen... fast självvalt denna gången. Skönt faktiskt att inte känna sig jagad ständigt. Tror säkert att det hade kunnat bli hur bra som helst i längden men jag har inte tiden att vänta. Inte längre.
Ska försöka vara ledig en vecka när min uppsägningstid är klar, gå på fin konsert med fina människor på Christinehof, gå på fina Möllevångsfestivalen och helt enkelt andas. Långsamt, fylla lungorna med nytt syre och smittsam kreativitet.
Känner hur tiden glider ifrån mig, den är dyrbar och jag tänker inte fylla den med negativ energi, det räcker nu.
Jag har sagt det förut men det tål att sägas om och om igen, jag har de finaste vänner man kan önska sig. De finns där när man behöver det och även när man tror att man inte behöver det... kanske är det då de är viktigast.
Och musiken, vad vore man utan musiken?
Och litteraturen, ny tid att läsa, skriva, ja tack.
Står på lite skakig grund just nu men stabiliteten är nog i sikte. Tillförsikte =) skulle man kunna säga.