greta

Jag måste vänja mig av med att ha dig i närheten...
det visar sig att det är svårt.
Jag saknar ditt sällskap,
det är alldeles tyst här på natten utan dina andetag.
Fortfarande undrar jag vad det var som hände?
Det är så typiskt mig,
när poletten trillar på plats i min skalle har du redan tröttnat.
Story of my life.