Hej mamma...

... jag ville bara berätta att varje dag som går tänker jag på dig.
Varje dag är jag lika chockad över att vi kanske aldrig mer ses.
Att det kanske faktiskt är så att jag aldrig mer får höra din röst eller titta in i dina ögon.
Luta huvudet mot din axel och känna din trygga doft.

Jag samlar fortfarande på roliga händelser varje dag
för att berätta dem för dig

Marley är stor nu
hon är en sån duktig hund
glad och busig
och duktig på att kramas

Jag har en kärlek
åh vad jag önskar att du fick träffa honom
han är världens finaste
du hade garanterat tyckt mycket om honom
han har dessutom samma sjuka humor som jag har
och du hade
han är vansinnigt omtänksam och snäll
men inte för snäll och det hade du tyckt var bra
det vet jag
jag kan inte köra över honom
(det hade du skrattat åt... åh vad jag saknar ditt skratt)

Jag saknar att bråka med dig
att bli sams igen
att pyssla
att du tjatade om att vi skulle åka ut i alla förhatliga affärer
fast jag gjorde det för att du tyckte om det
Nu skulle vi ha bakat pepparkakor
pysslat inför julen
fixat en massa saker till Röda Korset
klätt granen
och skottat snö
suttit på kökssoffan och tittat på de feta småfåglarna som slogs i busken utanför fönstret
med en kopp kaffe

men istället jobbar jag
jag gömmer mig på jobbet
hela helgen
det är praktiskt på många sätt
hemma finns det så mycket saker som påminner mig
om dig
sorgen känns ny fortfarande
och svårare nu
när det börjar bli jul
och snart är det ett helt år sen du dog
var tog det vägen?

En liten tagg

bland känns det lite ensamt att vakna
jag önskar mig att någon skulle fixa frukost medan jag gick ut med Marley
ingen stor grej egentligen
förut åkte jag till mamma när jag kände så
så turades vi om att pyssla om varandra
ibland behöver man bara det där enkla

söndagar kan vara såna dagar
det kan kännas väldigt ensamt att behöva lyfta luren för sällskap
och vansinnigt ensamt att inte kunna höra mammas röst i andra änden

men när man blivit kallad älskade
och fått sina tårar torkade
när någon ser
med klar blick in i ens innersta
då känns det inte
ensamt
längre

som att man hade en tagg som satt hårt
på ett oåtkomligt ställe
och någon varsamt plockade bort den
med kärlek

Lugn nu

Känner man tillit
är det plötsligt så lätt
att vara lugn
inte låta sina cirklar rubbas
av andras tvivel

Tid att tänka

Tiden är något som fascinerar mig ständigt
jag vet att jag ofta förundras över hur den kan gå så fort
och stå så stilla
på en och samma gång
just nu väger jag tid
i tålamod

jag är otålig sen födseln
men nu väger jag otåligheten
mot tålamodet
för om något ska vara ett helt liv
vad är då en månad
eller ens ett år

i mitt liv har inget egentligen ändrats
jag sover ensam
tänker ensam
lagar mat bara åt mig
pysslar om Marley
(som är sur för att hon löper)
pysslar
pluggar

ensamheten är något jag vant mig vid
fast den känns tung vissa dagar
jag som kommer från en så stor familj
har ingen egen
bara Marley

inte vet jag om jag vågar hoppas på
att det en gång blir vi
men alternativet till att hoppas
känns inte så lockande det heller
kanske är jag naiv
och godtrogen
men jag är hellre det än cynisk
att misstro människor är ingenting för mig

dessutom tycker jag faktiskt att jag förtjänar lycka

edge of desire

practicing patience
tolerance
desire runs deep
scared yet calm
life is a mystery
and love will conquer all
some day

Tänkande människa

Åh
han är den finaste jag mött
någonsin
jag har aldrig träffat någon
som jag känner mig
så hemma med

solsinne

Humöret är som aprilvädret
det skiftar ilande snabbt
Ena stunden är det sol
nästa svarta moln och hagel
fast jag jobbar på det
Idag har jag blivit bjuden på kaffe av en ny granne
som jag tycker är en skön människa
druckit en öl i solen med J
och haft det fint och bra

Cigány magico

Idag sa jag vassa och elaka ord som jag egentligen inte menade
för att jag var ledsen
eller kanske snarare less
den här magiska resan som vi befinner oss på
min soulmate och jag
den har vissa hinder
och jag tappar modet
emellanåt
då måste jag säga hårda ord för att det gör för ont inuti
att tänka på hur hans vardag ser ut
då går jag lite sönder
av hur smutsigt det känns
som borde blänka
och blända världen

Läskigt lycklig...

Förälskelse
är lika läskigt
som det är lyckligt

Astropsyko.

Vet ni att verkligheten kan förändras på fem minuter
ibland till något ledsamt
men ibland till något svindlande
spännande
lite magiskt
och plötsligt undrar man
över allt det där
som man trodde att man visste
och nu inte längre vet
Det känns som att falla
och falla
och falla
tills man inser att man faktiskt inte faller
man flyger

Utvisning - rött kort

Det verkar som att VM i SMS
går av stapeln i min lur
jag borde visa ut mig själv
men jag väljer att tänka att det är i all vänskaplighet
statistiken talar för nej
rött kort
matchstraff

De säger att det är måndag...

Tiden är ett ganska besynnerligt fenomen

ibland går den långsamt
så långsamt att man inte fattar att en sekund kan kännas som en evighet
ibland försvinner den innan man ens hunnit blinka
ett enda andetag tar man och sen är en hel vecka försvunnen
Om man tänker efter så har man nog hunnit med en hel del på den där veckan men det känns ändå som att man inte hunnit allt man borde, måste eller velat.
Nå, jag har hunnit med en hel del under veckan som gått.
Beställt nya däck till Barbro
Letat soffbord på Sopstationen, utan resultat förvisso men ändå
Handlat ljus på IKEA
Visat Jennie Scandic, vilket var uselt i vanlig ordning men vi hade roligt ändå, i vanlig ordning
Sett Mono på Debaser, vilket kräver en helt egen berättelse...
Varit på ett öppet möte på Värner Rydénskolan angående Stadex/Giftfri stad
Haft tjejerna hemma på vino, sen till Babel
Pannkaksbrunch med hemkokt sylt, hann koka sylten också
Invigning på Kontrapunkts Studiokollektiv
Middag hos storasyster
Det känns som galet mycket och alldeles för lite på en och samma gång.
Märkligt.
Mono ja...
Skulle gå på konsert med Henric och Olov, vi bestämde att vi skulle ha japanskt tema på hela kvällen, eftersom bandet är från Japan. Dricka japanskt öl, käka Sushi på Entré eftersom någon rekommenderat stället där som både gott och billigt. Naturligtvis var det inte så enkelt.
Vi hade kollat upp att det fanns japanskt öl på Bolaget men ack, vi hade inte kollat VILKET bolag som förde den. Så vi var på Värnhem kvart i sex och det visade sig att den endast fanns på Hansa. Nå, då fick vi snabbt tänka om. Mycket debatterande senare om asiatisk öl "men Indien ligger ändå rätt nära Japan" kom Henric på att trummisen i bandet heter Yoda. Grön öl inhandlades raskt. Falcon ekologisk. Dubbelt grön eftersom burken också var grön.
Upp till sushistället. Jag är alldeles för bortskämd med Pontus sushi så jag tyckte att sushin på Entré var lite av macedonken-varianten. Sen var ölen varm och det var svinkallt utomhus när vi skulle dricka den. Men vi gav oss inte, fyra stelfrusna människor satt och drack in våren på muren mittemot Debaser. Har man bestämt att det är vår så är det fanimig vår!
Konserten var helt magisk. De manglade fram en ljudbild som framkallade totalt råa känslor.
Jag grät nästan under en låt.
Åh! Dessa fyra japaner, vad bra de är!

Guided by music

Tonight at the concert
I caught a wiff of that whisky that you like
though no one was drinking it
and I saw our whole mutual life flash before my eyes
guided by the music
that time on the wooden deck by the sea
when I first looked up at you from where I lay
and your eyes where as blue as the heaven behind you
those lazy hazy days of summer sun
when we played with my frisbee
talked all the long long way back from the beach
that summer night when we first danced
first kissed
first spent the night
those long endless weeks when everything was confusing
long times
long nights
lots of drinks
smoky haze
the looks
the touch
your scent
your skin
all of a sudden
it was all there
in that music
that music without words to guide the thought
became raw feelings
memories
all of a sudden
in the flash of a light
in the sound of a guitarr
the beating of a drum
I felt your skin under my fingertips
your heart beating next to mine
I heard your breath in my ear
new years eve
fireworks so loud they stopped our hearts for a split second
your arms around me
soft lips
all of a sudden
all those days and nights where there
all at once
flooding over me
guided by music
down memory lane

Vårkänslor

Våååår
jag känner det i hela kroppen
det börjar ordna upp sig
minsann

happy day

Godkänt på b-uppsatsen
besked från csn att jag får pengar senast tisdag
sol
happy day

Hundpussar och skrivkramp

Marley har lagt sig till med nya vanor och ovanor

när hon ska sova vill hon allra helst göra det nerknölad i kroken som blir bakom mina ben när jag ligger på sidan i soffan, med nosen inborrad i min ena hålfot
om jag inte ligger på sidan så knorrar hon missnöjt tills jag lägger mig på sidan
då drar hon en djup suck, en såndär som bara trötta hundar kan åstadkomma
sen somnar hon på stört
i sängen sover hon tätt intill mig
så tätt att jag ofta vaknar intryckt i väggen
hon ligger utsträckt i sängen med alla benen rakt framför sig
jag misstänker en taktiskt undanskuffning när jag somnat och ska vända mig
listigt
om jag klappar henne
och slutar
lägger hon tassen på min arm
och vill bli klappad igen
hon älskar plötsligt att bli pussad
gnuggar huvudet mot mitt ansikte och gosar in sig
Jag ska försöka bli klar med kompletteringarna på b-uppsatsen är det tänkt
det var inte meningen att det skulle bli ett ettårsprojekt
men livets sorgligheter kom emellan
hade skrivkramp länge
det får man inte ha i den akademiska världen
man får inte stirra på skärmen och inte kunna få ur sig ens ett endaste litet ord
än mindre ett resonabelt sammanhang
nu har det lossnat lite
men jag är trött
så trött
lite piggare men ändå
trött

Ninaninaninana nanananina...

Kanske tack vare att snällaste tomten skickade rosenrot på posten
kanske för att jag också varit noga med att äta en massa energigivande mat
och sysselsatt mig med att verkligen mota negativa tankar
känner mig något mer vaken
lite mer laddad

kanske också för att jag dansade två timmar nonstop i lördags
var på Che Sudaka på Mejeriet med söta lillasyster
fick biljetten i kombinerad julklapp/födelsedagspresent
hon är så fint omtänksam och jag är så stolt över henne
hon försöker alltid hitta glädje och pepp
i allt hon gör
det var en energiinjektion att umgås och dansa tillsammans
som en dosa pepp rakt in i blodomloppet

Igår skrev jag klart kompletteringarna till B-uppsatsen
den skulle varit klar i våras
bah
men skönt att det är gjort

har bokat tid hos både doktor och kurator
nu är det dags att ta tag och få hjälp
läka, helas och ta plats

Saturday - it don't matter day?

Kämpar med att mota negativiteten i grind.
Våren är på väg, det känns i hela kroppen och syns i all päls Marley tappar.
Vi var nyss ute i vårvintern.
Det är ett av de vackraste ord jag vet.
Vårvinter.


Väntar på telefonsamtal från pappa.
Vi ska hämta lite saker som varit mammas.
Plötsligt ska möbler som i hela mitt liv varit mammas och mormors vara mina.
Hur det kommer att kännas vet jag inte.

100219 och allt är lugnt?

I mitt kök idag så kom den.
Paniken.
Den satte sig på mitt bröst och tryckte med ett elakt flin tills jag inte kunde andas mer.
För sådan är den.
Jag fick sitta på golvet med huvudet mellan benen.
Tills det gick över.
Marley gnydde men jag hörde henne långt borta och försökte få fram ett "det är okej gumman"
Mellan hyperventilerandet.
Men det är FAN inte okej.

Inget är okej.
Jag mår dåligt och får ingen hjälp.
Min husläkare har telefontid på följande tider:
mån 07.10 - 08.00
tis 14.10 - 15.00
ons 07.10 - 08.00
tors 14.10 - 15.00
fre ingen
upptaget
upptaget
upptaget
upptaget
Jag lägger på och ringer upp som en zombie.
Varje gång måste jag hitta energi för att förklara hur jag mår.
Varje gång kommer jag inte fram.
I tre veckor.

Allt börjar så sakta glida ur fokus.
Jag är ständigt yr.
Inget funkar som det ska.

I stunder låtsas jag att allt är som vanligt.
Då skrattar jag och umgås och pratar.
Sen måste jag gå hem och ligga i fosterställning under en filt.
Tills hunden måste gå ut och jag måste låtsas att vara en människa igen.

Jag saknar mig.
Undrar var jag är?
På något trevligt ställe hoppas jag.

En kommentar av det oviktiga slaget fick min värld att rasa ytterligare i veckan.
Den som sa det tog för givet att jag visste något som ingen talat om.
Vad det talade om för mig var att någon inte litar på mig.
Jag litar på denne någon men det är inte ömsesidigt.
Och nu ser världen plötsligt annorlunda ut.
Igen.
Kanske att jag ska sluta sakna denne någon nu.
Jag vill inte känna mig oviktig och ... vad fan är det svenska ordet för disposable egentligen...
Pusselbitar hoplagda till en helhet visar inte alltid en vacker bild.

Snart har mamma varit död i två månader.
Och jag vet inte längre vad jag ska svara när någon frågar hur det är.


091217

Den här websidan gav mig en hel del att tänka på. Att leva är en ständig process och även om min blogg känns ganska vemodig och deppig så händer det glada, gnistrande saker också. Såklart, för så är livet. En salig blandning av upp och ner, fram och tillbaka, motgång, medgång och framför allt så går det så fort, så fort.


http://web.comhem.se/javell/karleksfull.htm

091215

Svårt att hitta inspiration att skriva något just nu
livet är upp och ner
det finns enorm glädje och stor smärta i varje ögonblick
inte för att jag är så värst dramatiskt lagd men livet gör ont och är underbart i ett och samma andetag
aldrig förut har jag haft så blandade känslor inför varje dag


Hösthjärta

Hösten är en vemodig tid
och en glad
tid att låta vissa saker falla till marken
med höstlöven
och förmultna
för att bli ny och näringsrik jord åt något nytt


091011

tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
söndag
och inget samtal
hur kan tiden gå så fort
och ändå kännas så lång?

Att se igenom.

Jag går igenom en period av sökande efter lugn
det stormar i mitt inre och runt om mig
och det är inte lätt att hitta orkanens öga
en period av temporär stillhet
för att samla kraft

Helst skulle jag se genom stormen
och finna meningen
som ofelbart ligger på andra sidan

Kärlek är många saker
kärleken till familjen lyser alldeles stark och klar
men när man står hjälplös vid sidan av
bränner den också hål i en
slukar ens energi
inte för att man låter den
utan för att det faktiskt inte finns ett val
hur väljer man att låta dem man älskar stå ensamma mitt när det är som värst?
för att man själv behöver ro
det är inte ett alternativ


Linda är...

I seriös brist på något att göra på mitt högst temporära arbete föll jag för en bloggfluga... man googlar sitt namn följt av är och noterar de första fem resultaten. Nummer ett är föga uppmuntrande men sen blir det desto roligare. Särskilt nummer fem är en riktig höjdare =)

1. Linda är död.
2. Linda är besatt av sitt utseende.
3. Linda är världens vackraste VM-fan.
4. Linda är en snigel.
5. Linda är tillbaka, knivskarpare och hänsynslösare än någonsin.

Tänk vad många saker jag är som jag inte hade en aning om. Särskilt förvånande känns det att jag tydligen är död.

Om

Mitt profilbilde

Greta

hits