greta

Varje dag är jag lika chockad över att vi kanske aldrig mer ses.

Att det kanske faktiskt är så att jag aldrig mer får höra din röst eller titta in i dina ögon.

Luta huvudet mot din axel och känna din trygga doft.

Jag samlar fortfarande på roliga händelser varje dag

för att berätta dem för dig

Marley är stor nu

hon är en sån duktig hund

glad och busig

och duktig på att kramas

Jag har en kärlek

åh vad jag önskar att du fick träffa honom

han är världens finaste

du hade garanterat tyckt mycket om honom

han har dessutom samma sjuka humor som jag har

och du hade

han är vansinnigt omtänksam och snäll

men inte för snäll och det hade du tyckt var bra

det vet jag

jag kan inte köra över honom

(det hade du skrattat åt... åh vad jag saknar ditt skratt)

Jag saknar att bråka med dig

att bli sams igen

att pyssla

att du tjatade om att vi skulle åka ut i alla förhatliga affärer

fast jag gjorde det för att du tyckte om det

Nu skulle vi ha bakat pepparkakor

pysslat inför julen

fixat en massa saker till Röda Korset

klätt granen

och skottat snö

suttit på kökssoffan och tittat på de feta småfåglarna som slogs i busken utanför fönstret

med en kopp kaffe

men istället jobbar jag

jag gömmer mig på jobbet

hela helgen

det är praktiskt på många sätt
hemma finns det så mycket saker som påminner mig
om dig
sorgen känns ny fortfarande
och svårare nu
när det börjar bli jul
och snart är det ett helt år sen du dog
var tog det vägen?