greta

Mars försvann medan jag tittade åt ett annat håll.
Vad hände?
I ett virrvarr av hundhäng, tenta och experiment susade tiden obemärkt på.
Listigt att hålla mig upp över öronen sysselsatt med muntra och mindre muntra tankar.

Nå, april då.
Kanske min favoritmånad på året?
Den där dallrande förväntan inför en vår och sommar som går så fort så fort.
Vips så är de över.
I år ska jag förhoppningsvis slippa jobba alltför mycket.
Elva dagars sammanhängande betald semester är den enda semester jag nånsin haft.
Det känns i själen kan jag säga.
Jag skulle verkligen behöva semester på riktigt.
Inte arbetslöshet utan ledighet.
Jag som älskar att jobba har plötsligt inget jobb som jag brinner för.
Det är bra tror jag.

Det som oroar mig nu i dagarna är att inte räcka till.
Att tiden inte räcker.
Jag känner mig hjälplös i detta som händer i min närhet.
Det är svårt att tala om.

samtidigt finns kärlek.
I så många former
på så många sätt
och på så oväntade ställen.

Flera gånger om dagen är Marley sådär valpdampigt jobbig
att jag ångrar bittert att jag tog på mig detta
jag raljerar och svär inombords och säger till mig själv att jag är en jubelidiot och en ytterst olämplig hundägare

sen kommer en stund som den alldeles nyss
när hon hoppar upp i soffan och smyger sig så nära inpå mig hon bara kan komma
gosar in sig ordentligt
suckar en liten nöjd hundsuck
och somnar omedelbums
då smälter jag till en liten pöl

annars har dagen präglats av en såndär hopplös
vad-är-det-för-fel-på-mig-egentligen känsla
den ständigt återkommande följeslagaren
kan inte den jäveln ta en permanent semester nån jävla gång
alternativt gå och plåga nån annan
jag är helt säker på att det finns någon som förtjänar ångest mer än mig

Solen strålar utanför fönstret
på min fot ligger Marley och tuggar på sitt ben, det kliar i hennes tänder
jag längtar otroligt mycket tills Kallis öppnar igen men det är visst inte förrän i juli

idag är det tentaplugg som gäller
hur jag ska kunna hålla isär alla de olika teorier och modeller som jag läser om vet ingen
men jag är som vanligt optimistisk
kanske lite väl mycket?

Längtar galet mycket till klättring ikväll...

Dagarna går i valplivstakt
mycket bitande
matande
torkande av kisspölar
långsamma promenader där vi upptäcker världen i vårsolen

ibland tittar marley på tv
när jag tittar på cesar milan gillar hon att skälla lite på hundar som skäller
idag sitter hon klistrad i soffan
sitter fint med huvudet på sned, som hon gör när hon lyssnar noga
och tittar på topmodel
jag tror att det är för att de pratar med så ljus fejkröst allihop
på det där extra irriterande amerikanska sättet
eller så gillar hon high fashion

dags att stänga av tvn och köra ner på landet