greta

Mars försvann medan jag tittade åt ett annat håll.
Vad hände?
I ett virrvarr av hundhäng, tenta och experiment susade tiden obemärkt på.
Listigt att hålla mig upp över öronen sysselsatt med muntra och mindre muntra tankar.

Nå, april då.
Kanske min favoritmånad på året?
Den där dallrande förväntan inför en vår och sommar som går så fort så fort.
Vips så är de över.
I år ska jag förhoppningsvis slippa jobba alltför mycket.
Elva dagars sammanhängande betald semester är den enda semester jag nånsin haft.
Det känns i själen kan jag säga.
Jag skulle verkligen behöva semester på riktigt.
Inte arbetslöshet utan ledighet.
Jag som älskar att jobba har plötsligt inget jobb som jag brinner för.
Det är bra tror jag.

Det som oroar mig nu i dagarna är att inte räcka till.
Att tiden inte räcker.
Jag känner mig hjälplös i detta som händer i min närhet.
Det är svårt att tala om.

samtidigt finns kärlek.
I så många former
på så många sätt
och på så oväntade ställen.