greta

Flera gånger om dagen är Marley sådär valpdampigt jobbig
att jag ångrar bittert att jag tog på mig detta
jag raljerar och svär inombords och säger till mig själv att jag är en jubelidiot och en ytterst olämplig hundägare

sen kommer en stund som den alldeles nyss
när hon hoppar upp i soffan och smyger sig så nära inpå mig hon bara kan komma
gosar in sig ordentligt
suckar en liten nöjd hundsuck
och somnar omedelbums
då smälter jag till en liten pöl

annars har dagen präglats av en såndär hopplös
vad-är-det-för-fel-på-mig-egentligen känsla
den ständigt återkommande följeslagaren
kan inte den jäveln ta en permanent semester nån jävla gång
alternativt gå och plåga nån annan
jag är helt säker på att det finns någon som förtjänar ångest mer än mig