benadryltankar
Jag är inte kvinnan i någons liv, snarare den där smått störigt intensiva tjejkompisen som det är lite roligt att leka med emellanåt. Vet inte riktigt om jag tycker att det är en bra eller dålig grej faktiskt. Jag har ju roligt för det mesta men ibland vill jag att nån ska sakna mig också. Tänka på mig när jag inte är där liksom.
Känner mig som en social bulldozer för tillfället.
Och fortfarande hoppar hjärtat över ett slag varje gång telefonen ringer eller jag får ett sms. Och ingen av gångerna är det så, det kommer det förmodligen aldrig att vara igen. Hoppet vägrar lämna skeppet, med näbbar och klor biter det sig fast, även om greppet är tunnare.
Alltså nu e du ju saknad & ofta, ofta så får du tankar åt ditt håll.... Men, tyvärr e jag ingen man utan bara kusinvittamin! :(
E så säker på att mannen & då menar jag MANNEN, inte pojken som aldrig blir stor eller killen som glassar utan MANNEN!! Kommer att komma in i ditt liv.. Och vet du.. Tror du börjar bli riktigt redo.. Dina senaste bloggar pekar alla åt samma håll! :)
Tack snälla underbara för allt stöd senaste tiden.. Näsan börjar så smått nå över ytan igen.. Och jag.. Jag e solcellsdriven har jag kommit på! *ler*
Våen vore underbar om det inte vore för pollen! ;)
Själv får jag ju knappt ta ngn medi alls nu när jag ammar.. De jag får ta skulle kunna klugga en stor tjur! *suckar* E därf nu UTAN med.. Hellre lite piggare men pustig! För hur f#n tänker dom?!?! Ska man orka ta hand om en bebis om skallen klarnar (*ehm*???) först frammåt seeena efmidd när man tar tab inför natten?!?!?
Massa Kärlek & Kramar..