greta

Sitter här å nattsnöar.. inget ovanligt på ngt sätt. Lyssnar på oerhört bra musik å tänker att om jag inte hade musiken skulle jag nog förlora greppet totalt.

Ingen gång kan man vara så brutalt ärlig mot sig själv som när man e ensam me musiken på natten. När telefonen e ... om än inte helt tyst... så tystare i alla fall. Alla vänner lr bekanta lr vad man nu väljer att kalla dem har inte vett att välja dagtid att ringa lr messa. Inte för att de gör mig nåt, de mesta av mitt liv utspelar sig på natten. Åtminstone den mest ärliga delen. Vid tre på morgonen lr sju kanske, beroende på vem man e, kan man få den mest ärliga versionen av mig, tror jag.

Någon kallade mig värsta partydjuret, de e nog inte sant. Däremot e jag rastlös, finner inte riktig ro, inte just nu. Visst kan jag slappna av, sover gott å mycket men drömmer oroliga drömmar.

Något stör mig, något som e meningen, som varit meningen länge men de vill inte visa sig. Låter flummigt värre men vissa saker e så starka, så uppenbara att man springer åt andra hållet så fort man kan, för att försöka skjuta upp de oundvikliga.