greta

I helgen var det Music Docs här i Malmö, hade jag varit lite mer uppmärksam hade jag nog inte planerat något annat än att titta på film.

Har sett:

Le miel n'est jamais bon dans une suele bouche, ett porträtt av Ali Farka Touré, "Afrikas John Lee Hooker", borgmästare i Niafunké och lantbrukare i Timbuktu.
En kärleksfull film om en man som, trots att han varken kunde läsa eller skriva, var en fantastisk musiker. Blev alldeles varm inuti av denne mans kärlek till musiken och hela hans person, otroligt synd att jag inte såg honom spela live innan han gick bort förra året.

Pusselbitar - en resa med Daniel Lemma
Handlar om Daniels resa till Etiopien, han är adopterad därifrån, med sitt band.
Jag blev ganska tagen av att Daniels svenska familj hela tiden låtit honom hålla kontakten med sin etiopiska familj. Ett modigt beslut kan man tycka, av båda familjerna. Svårt också, det väckte mycket tankar och funderingar som jag fortfarande grunnar på. Rörande på sitt sätt.

From Mambo to Hiphop
Handlar om Bronx. Hur hiphopen föddes även ur latinomusiken, mambo och salsa. En bubblande, sjudande, dansant film.

High Tech Soul
Om technons födelse i Detroit. Främst, som sig bör, om Juan Atkins, Derrick May och Kevin Saunderson. En film som bjuder på många skratt och en inblick i Detroit i slutet av 80-talet och fam till idag.

Rock the Bells
Chang Weisbergs festival Rock the Bells årgång 2004. Changs stora dröm är att få alla medlemmar i Wu Tang Clan på samma scen på hans festival. De har inte stått på scen alla tillsammans på sex år. För den som känner till Wu Tang förstår man redan där att det är ett monsterjobb. En mardröm.
Jag har sällan skrattat så mycket, vissa helt obetalbara scener och repliker läggs i denna filmen. Min favorit Ol Dirty Bastard beter sig på ett sätt som bara han kunde göra, hans mamma intervjuas, hans två bästa vänner beter sig som två knarkskadade Piff och Puff. Allt är som det brukade var på planeten Dirty. Helt enkelt.

Film och musik, ständig inspiration!