greta

Som man bäddar får man ligga säger de som säger sig veta.
Krasslig i halsen till följd av utsvävande leverne i helgen... så tror jag nog att det ligger till.

Jojo, vi drog till med en monsterhelg till. Varför inte? Detaljer ska jag inte gå in på här men det var reggae på torsdagen, Möllans diverse på fredagen och lördagen. Framför allt vilsamt.

Söndag på restaurangsmässa i Köpenhamn, det var riktigt mysigt! Även om vi kanske inte var i strålande form.

Måndag... hm, måste tänka... just det, krasslig hals. Var en sväng på Doc Lounge och såg ett intressant work in progress och en mindre intressant film "svälj" hette den. Hoppas deras work in progress blir bättre för den var rent ut sagt trist.

Idag har jag varit i full fart hela dagen, programgruppen hade möte, produktivt tycker jag. Sen har jag provjobbat en kväll på Salt och Brygga. Mindre produktivt men intressant icke desto mindre.

Det var denna veckan det. So far so good. Helgen lär bli far out, i vanlig ordning. I likes.

Det snöas både utanför och innanför fönstret ikväll.

Champions League på tv:n, Timbuks nya i stereon. Har snöat in mig på en textrad, jag är expert på det där, hittar alltid en fras som sätter sig i skallen. I detta fallet är det:

" jag vill inte ha något man kan leva med, jag vill ha något man inte kan leva utan"

Så är det.

Jodå, helgen var tung... men nice.

Simone Moreno i Helsingborg på fredagen, underbar konsert. Blir lite kär i henne när jag ser henne på scen, den energin, begåvningen,rösten, utstrålningen och så är hon fantastiskt vacker dessutom!
Enda molnet på vår konserthimmel var numrerade platser men vi fick ställa oss upp längst bak vid dörren och dansa loss, vem fan kan sitta och lyssna på fett gung?
Lyckades dessutom med konststycket att råka nudda nån knapp som tände upp hela salen, rätt dålig planering att ha "panikljus" (arg, ocharmig kulturtants uttryck) precis vid sittraderna. Tur att man inte skäms för något längre.

Superfart på lillbilen ner till Malmö... kvällen slutade ju inte där.

Zoro & the Liberation band live på Skånes Ljudpark var inte heller fel, shit va bra det var! Sen spelade Johanna & Jason en hel massa bra musik i sällskap med dj Dainja. Megapepp...
Kvällen slutade såklart inte där... den slutade där den brukar, i ljusskyggare sammanhang. Helt enkelt.
Eller rättare sagt så hade jag efterfest hemma hos mig sent, sent, så natten blev morgon och dag innan jag somnade. Fast jag hade trevligt sällskap så jag klagar icke. =)

Lördagen var jag inte pigg, förfestade hos Sullan, blev lite flumfull, trött som jag var och sen drog vi ner på Volym för en snabb shot, som sig bör. The Rumble på Inkonst var svettigt. Alldeles för mycket folk. Vi sprang bara in och ut till rökrutan hela tiden. Till slut gick vi till vårt vanliga hak istället. Där var jag tills de stängde, igen. Men fick lika trevligt sällskap som på fredagen och igen blev natten morgon och dag innan jag slutligen somnade, borta. I like. Enough said.

Åt middag med Muhri och Andy på restaurang Möllan på söndag kväll när jag långt om länge vaknat till liv. Löveli.

Det var den helgen det.
Next!

Konstigt, ju närmre helgen jag kommer desto mer stiger energinivån. Mycket märkligt =)

Skämt åsido vaknade jag alldeles av mig själv 1 minut i åtta, alldeles precis en minut innan klockan ringde, full av energi (nåja, inte superduperpigg men ändå) Kändes skönt att slippa vakna av alarmet, även om mitt alarm är introt till Oavsett vad... tycker att det är humor att Jason hojtar "helt av hypen" för att väcka mig på morgonen.

Vänner av min vanliga ordning kan ju undra varför i hela friden jag är uppe så tidigt? Det ska jag med glädje berätta för er; jag fick ett nytt kylskåp igår! Varför jag är så lycklig över det? Dörren på mitt gamla skåp har varit trasig sen maj 2005. Ja, ni läste rätt. Gångjärnet som höll fast nedre delen av dörren var trasig... vilket innebar att man fick dörren i huvet, på foten eller valfri kroppsdel om man inte lirkade upp den väldigt försiktigt.
Hade besök här på morgonen av en väldigt trevlig man från Konsumentköp som skulle hänga dörren på rätt håll, mitt kök är så pyttigt att man knappt får plats där... alltså blir det tokigt om dörren på kylen öppnas på fel håll.

Nu ska jag ta itu med min garderob. Hur någon som är så ointresserad av kläder kan samla på sig så mycket är för mig en gåta. Eller, jag är väl inte ointresserad, har bara en annan idé om vad som är schysst än många andra, haha.

Att rensa i röran, detta ständiga projekt.

Längtar till helgen, Simone Moreno på Dunkers kulturhus imorgon, sen ilfart till Malmö för att se Zoro & Liberation band på Skånes Ljudpark på Inkonst (www.inkonst.se)
Inkonst igen på lördag, the Rumble med A-trak, turnédj till Kanye West. Kan bli hur bra som helst...

I helgen var det Music Docs här i Malmö, hade jag varit lite mer uppmärksam hade jag nog inte planerat något annat än att titta på film.

Har sett:

Le miel n'est jamais bon dans une suele bouche, ett porträtt av Ali Farka Touré, "Afrikas John Lee Hooker", borgmästare i Niafunké och lantbrukare i Timbuktu.
En kärleksfull film om en man som, trots att han varken kunde läsa eller skriva, var en fantastisk musiker. Blev alldeles varm inuti av denne mans kärlek till musiken och hela hans person, otroligt synd att jag inte såg honom spela live innan han gick bort förra året.

Pusselbitar - en resa med Daniel Lemma
Handlar om Daniels resa till Etiopien, han är adopterad därifrån, med sitt band.
Jag blev ganska tagen av att Daniels svenska familj hela tiden låtit honom hålla kontakten med sin etiopiska familj. Ett modigt beslut kan man tycka, av båda familjerna. Svårt också, det väckte mycket tankar och funderingar som jag fortfarande grunnar på. Rörande på sitt sätt.

From Mambo to Hiphop
Handlar om Bronx. Hur hiphopen föddes även ur latinomusiken, mambo och salsa. En bubblande, sjudande, dansant film.

High Tech Soul
Om technons födelse i Detroit. Främst, som sig bör, om Juan Atkins, Derrick May och Kevin Saunderson. En film som bjuder på många skratt och en inblick i Detroit i slutet av 80-talet och fam till idag.

Rock the Bells
Chang Weisbergs festival Rock the Bells årgång 2004. Changs stora dröm är att få alla medlemmar i Wu Tang Clan på samma scen på hans festival. De har inte stått på scen alla tillsammans på sex år. För den som känner till Wu Tang förstår man redan där att det är ett monsterjobb. En mardröm.
Jag har sällan skrattat så mycket, vissa helt obetalbara scener och repliker läggs i denna filmen. Min favorit Ol Dirty Bastard beter sig på ett sätt som bara han kunde göra, hans mamma intervjuas, hans två bästa vänner beter sig som två knarkskadade Piff och Puff. Allt är som det brukade var på planeten Dirty. Helt enkelt.

Film och musik, ständig inspiration!

Mitt bloggande är minst sagt ojämt, särskilt nu. Mitt humör och hela mitt tempo i livet växlar just nu, från vansinne på helgerna till tristess på vardagarna. Har hamnat i nån slags mellanperiod. Små saker blir alldeles för stora och stora saker ignoreras. Jag är sjukt uttråkad!

Problemet är att jag har alldeles för lite att göra, från att jobba som en galning till att inte jobba alls. Ständig värk, ständiga förkylningar, saker som legat och grott, även inombords.

Hela kalabaliken med mitt gamla jobb borde jag nog bearbetat mer på ett tidigare stadium men det fattade jag inte förrän nu. När luften gick ur, när jag bara satt rakt upp och ner och grät utan synbar anledning vid ett tillfälle då livet borde varit som roligast. En småsak läggs på en annan, en kommentar, ett svek, en sak som går sönder. Sånt som var för sig inte påverkar alls men när de läggs ihop med varandra ... puh.
Tur att man har en mamma att prata med när det hopar sig, nu börjar det lätta igen. Tur också att man har verkliga vänner.

En väldigt god vän sa till mig i helgen: men herregud, sluta be om ursäkt för att du är mänsklig. Vem har sagt att man måste vara på topp för att bli omtyckt, vi älskar ju dig precis som du är.
Kanske nåt jag borde tänka på lite oftare. Helt enkelt.

Nu är lusten och viljan tillbaka. Måste bara skaffa mig något meningsfyllt att göra.
Och nej, heminredning är inte meningsfyllt för mig, det finns få saker jag skiter så heligt i som det. Oavsett vad vissa har för åsikter om hur mitt hem ser ut. Punkt.

Har inte haft någon lust att skriva på ett tag...
Jag är förvisso en positiv person men ibland sprider andra människor negativ energi omkring sig och den är klibbig som spindelväv. Den fastnar på en trots att man inte känner den och sakta men säkert dras man neråt. Inte förrän man dunkar huvet i botten märker man vad som pågår.

Idag har jag provjobbat på Salt och Brygga.(www.saltobrygga.se) Där är det inga negativa energier, som jag märker av i allafall. Skön atmosfär, goa människor. Skulle väldigt gärna börja jobba där, de har ett ekologiskt perspektiv på mat som passar mig som handen i handsken. Håll tummarna!

Annars har det såklart hänt saker sen jag skrev här sist.
Var och såg Tingsek på Mejeriet. Total kärlek!
Fikat å käkat middag med flera goda vänner, vid olika tillfällen. Underbart att ha tid att göra det.
Sett Pans Labyrint på förhandsvisning, fantastisk film! Otäck, tänkvärd och vacker på en och samma gång. De pratar spanska... bara en sån sak.
Var på Jeriko, Babba och Monbijou i lördags. Jodå.
Doclounge i måndags, överfullt, Neil Young, vem hade kunnat tro att han är så grymt poppis fortfarande...

När jag läser vad jag själv har skrivit nu så blir jag förbluffad över allt som hänt medan jag trots allt haft rätt långtråkigt mellan varven. Jag måste vara en enormt händelsehungrande människa. Även om det är grymt skönt att chilla också.

Första morgonen på en hel vecka som jag vaknat och känt mig utvilad... aaah, såna enkla saker kan göra att humöret skjuter upp i topp direkt. Solen skiner utanför mina, jäkligt skitiga, fönster och världen känns genast som ett ställe som jag vill besöka och befinna mig i.

Ska bege mig ut och vandalisera Malmö med affischer för Sound of Babbas räkning
www.babba.nu
Det är rätt roligt om jag ska vara helt ärlig, är ju ändå ute och springer runt en hel del, kan man lika gärna göra nåt vettigt med promenerandet. =)

Behöver rensa skallen lite också, av någon anledning är det allra lättast att göra det när man går samtidigt, meditativt på något sätt. Bra musik i lurarna och röra på fötterna. Tingseks skivor går varma när jag är ute på stan, soundtrack till mitt liv. Ska till Mejjan på lördag och se honom live, det gör mig på gott humör bara att tänka på det. Den där bubblande kreativiteten i det gänget är inspirerande, minst sagt... precis vad jag behöver i mitt liv just nu. Är hjärtligt trött på all negativitet som sprids. Enough.

Bara kärlek!