greta

Igår på jobbet ställde sig en rockig kille med massa tatueringar upp och friade till sin flickvän. Inför 400 personer, med darrig röst och jättenervös valde han att förklara sin kärlek. Inte ett öga var torrt på hela Wallmans. Utom i baren skulle jag tro. 
Även om jag inte är säker på vad jag tycker om äktenskap tycker jag att han var modig. 
Att vara ärlig om sina känslor är det svåraste som finns och han vågade säga dem högt inför så många. 
Tanken är hisnande. 

Det gjorde att jag fick lite ont i magen, jag får mycket kärlek i mitt liv, det är det inget tvivel om alls, mångfaldigt blessad som jag är. 
Men jag tänkte att det är inte alls säkert att jag nånsin kommer att ha det sådär. Jag menar inte offentliga frierier, utan allt det andra. 
Tänk om ingen någonsin igen kommer att säga; jag älskar dig. 
Och mena just mig, sån som jag är. 
Omöjlig.

Nu är den långa veckans färd mot helgen snart över... puh... jag är trött just nu. Ligger kvar i sängen och försöker samla kraft för att kravla mig in i duschen. bara tio timmars jobb kvar innan det är dags att vila (nåja) i två dagar. 
Är trött i huvudet. 

Men jag vet ju att så fort jag duschat och kommit utanför dörren så är det full rulle igen. Då spinner jag vidare, snöar in mig och piggnar till. 

Tror jag ska ta min ena pluggbok med mig till Simpan, beställa in en av deras goda mackor och en balja kaffe och fördjupa mig i "There's something new under the sun" av John Mcneill. Den boken är jäkligt bra kurslitteratur. Vissa saker han skriver gör mig helt förbryllad. Det är väl det som är meningen.

Vi hade en fantastisk föreläsning igår. Jag blev peppad, inspirerad och längtar efter att få höra mer av och om Andrew Jamison. Han fick mig att se saker på ett nytt sätt, så underbart!

Kom på nu att jag har inte provat mackorna på hörnan. 
Haha, hur hungrig är jag egentligen?
Bäst att masa sig ur sängen.

Tills nästa förvirrade blogg
T G I F