greta

Hjälp, vad jag e trött, på nätterna drömmer jag att jag springer, runt pildammarna. Varv efter varv. Stressen inuti... den e sinnessjuk.

Alternerat, som tur e, med lyckligare drömmar om ett alldeles särskilt stort leende. På nätterna kan jag tydligen framkalla det *ler* önskar bara att jag vågade chansa lite mer så jag kunde få de även i verkliga livet.
Men tyvärr förvandlas jag till en dum blondin så fort personen ifråga kommer i närheten, tro mig, jag har inte en intressant sak att säga. Mkt märkligt, jag brukar ju ha massa saker att säga, inte alla intressanta men alltid roar de någon.

Nu e de dags me nytt jobb, i Köpenhamn. Jag längtar faktiskt! Fast frågan e hur länge jag kan stå ut me att jobba dagtid? Har redan fått ett nytt erbjudande om ett bartenderjobb, jäkligt bra lön å mysiga jobbarkompisar som jag redan känner. Måste ta mig en rejäl funderare, pengar e inte allt men de hade ju varit fint att tjäna ihop lite så man kan resa.

Resandet längtar jag så mkt efter just nu så jag kan gråta vid bara tanken. Vill bara bort från allt.
bort från struliga jobbet
bort från struliga kärlekslivet
bort från alla känslorna som inte e besvarade, tror jag
bort från alla ovälkomna åsikter om hur jag lever mitt liv
bort från problemen i familjen som ingen pratar om
Resa bara, dra direkt, de kliar i kroppen.

Men, som någon klok människa sa: de blir alltid braa. Jag ska bara ha tålamod tills de blir de oxå. Lr så får jag fixa de själv men till de krävs ju energi. Å de hade jag ju då inte så vansinnigt mkt av just nu...