greta

Puh, vilket år... så säger jag ju förstås varje år. Känns som att tiden rusar men ändå hinner man med lite mer än man borde varje år.

Året som gått har varit fyllt av
jobb,
förvirring,
känslomässig berg å dalbana,
kärlek,
vänner
å framför allt musik!
Shit, vilken tur att man har musiken. Annars hade jag gått under för länge sen, de e bara att konstatera. Inget kan lyfta en på de sättet.

Jo förresten, kärleken från å till vännerna. I år har de mer än någonsin förut utkristalliserats vem som e mina sanna vänner. De som alltid finns där, oavsett vad. Nya å gamla.

Har tillbringat en stor del av dagen idag me att kasta ut gammal skit som jag samlat på mig å ändå finns de en hel del kvar man kan kasta ut känner jag. De e känslomässigt utmattande de där för de väcker minnen till liv som borde varit begravda å utplånade. Men men... terapeutiskt e de, minst sagt.

Det nya året ja... man ska nog akta sig för vad man önskar sig... tror jag alldeles bestämt. Vissa bollar som man sätter i rullning kanske man inte borde. Kluvna känslor, som alltid vid denna tiden på året.