greta

Jag kan inte skaka av mig deppigheten, den hänger med som en gnagande känsla. Kanske släpper den när de väl ordnat sig med ekonomin. Kanske sitter den djupare än så. Jag vet faktiskt inte. Vad jag vet e att de ger me sig, för ordnar sig gör saker å ting alltid men de hjälper liksom inte just nu.

Helgen har varit som vanligt men ändå inte.

Fredag utgång, Der Dritte Raum, ljudet sög kraftigt men de var riktigt bra, som väntat. Tidig hemgång för att vara i de sällskapet, hemma vid fyrasnåret i stadig form.

Lördag julgalan i Lund, Hipp Hipp, Anders å Måns, Robert Jelinek, Titiyo, Eagle-Eye Cherry, Simone Moreno, Damn å Timbuktu. Djupt svängigt å total kärlek. Enough said.
Mötte upp vänner på Retro efter, misslyckat men rätt roligt på sitt sätt.

Söndag under täcket i soffan, ångesten har haft mig i ett järngrepp hela dagen. Gick å fika me Grönis å vi tog en promenad å löste världsproblemen, vi förstår varandra. De e värt så mycket.
Va som också va värt mkt var Muhrster som ringde genast bara han såg mitt nick på msn. Han förstod att de va ett rop på hjälp. Jag har tur som har så många, fina människor som bryr sig om mig!

Imorgon väntar jobb, fast jag egentligen bara vill dra täcket över huvet å fly in i drömvärlden. Bara att bita ihop å ta nya tag. Jajamensan. Eller inte.