greta

Känns inte roligt att behöva välja bort något som ligger mig så varmt om hjärtat men jag har inget val.

Nåja, idag var jag där i alla fall, bar soffor och kånkade stolar. 

Fick se filmer som väckte mina tankar, mina känslor och mitt engagemang till nytt liv efter de senaste dagarnas vacuum.

Kerstin Überlacker och Michael Cavanaughs film "The leftovers", helt enkelt underbart bra.

Om människor som väljer att protestera mot överkonsumtion på sitt eget sätt.

Genom "dumpster diving", de äter det som stormarknaderna kastar bort.

Filmen utspelar sig i Australien men jag vet att det sker världen över. 

Så även här.

Jag vet att exempelvis Espresso House kastar allt de har i sina montrar vid dagens slut. 

Jag vet att vi gjorde det på Barista, som vill föregå med så "gott" exempel.

Vi som arbetade där fick inte ens ta med färdiggjorda mackor hem, de skulle slängas.

Ett vansinnigt slöseri.

Hur tänker vi människor egentligen?

Tänker vi? 

Jag ställer mig samma frågor om och om igen.

 Söker ständigt efter svar i den malström av information som flödar över mig varje dag.

Den hotar att dränka mig men jag har skaffat både flytväst och simkunnande.

Den andra filmen var ett work in progress.

För er som kanske inte vet vad det innebär är det en film som inte är klar men som man ändå vill flagga för.

I detta fallet Fredrik Gerttens "Bananas" (tror jag att den ska heta)

Den handlar om bananodling i Nicaragua.

Som Fredrik sa så är bananer något av det första som våra barn äter och något av det sista våra gamla får i sig.

Alltså borde denna filmen engagera oss alla.

De som ser till att vi får våra bananer dör och blir sterila av giftet som används när de odlas.

Är det ett pris DU är villig att betala för att äta banan?

Jag vill inte det.

Det är dags att sluta blunda för verkligheten, så som den ser ut.

Har man rättigheter har man också skyldigheter.

Vi har tid, vi har råd, vi kan inte låtsas längre.

Nu vet jag varför jag sitter här och bankar in diagram i skallen varje kväll.

Varför jag tragglar mig igenom sånt som jag tycker är svårt och emellanåt nästan omöjligt.

Jag tror att en bättre värld är möjlig och jag tänker inte rätta mig i radhusledet och blunda.

ALDRIG.

Miljövetenskap är där jag tänker ta mitt avstamp.

Jag gör små val varje dag, övertygad om att även många bäckar små kan göra en ren å.

Vad tänker DU göra?