greta

det gäller bara att jag lyfter luren och öppnar ögonen

ibland blir jag vilseledd av alla regler som människor ställer upp för sig själv och andra

vem som ska ringa vem och när

"nu har du ringt honom, då får du vänta tills han hör av sig"

... eller inte...

om någon uppfattar mig som alltför intensiv 

ja, då får den personen säga det

inte orkar jag gå runt och tänka på allt det där

med alla de där reglerna skulle jag inte göra annat

än just oroa mig

Har nyligen lärt känna någon som inspirerar mig att tänka i nya banor

och oavsett vilken typ av relation vi kommer att ha till varandra 

välkomnar jag just den personen in i mitt liv

jag tror liksom att vissa kommer för att stanna

på ett eller annat sätt

annan inspiration kan man läsa sig till

jag läste nyss något som fick mig att fundera

läs och begrunda en stund:

UTVECKLA DIN SJÄLSSTYRKA, SÅ DEN KAN BLI DITT VÄRN VID EN PLÖTSLIG OLYCKA.

MYCKET ÄNGSLAN FÖDS UR ENSAMHET OCH LEDA.

BEHÅLL EN STUNDS DISCIPLIN MEN VAR MILD MOT DIG SJÄLV.

DU ÄR ETT BARN AV VÄRLDSALLTET, LIKSOM STJÄRNORNA OCH TRÄDEN HAR DU RÄTT ATT VARA HÄR.

I GATULARMET, I LIVETS FÖRVIRRING, FÖRBLI I FRED MED DIN SJÄL.

MED ALL FÖRLJUGENHET, SIN MÖDA OCH SINA SKINGRADE DRÖMMAR ÄR DENNA VÄRLD ALLTJÄMT HÄRLIG