sommar sommar sommar
Jag har en sommarförkylning som bättrar på tröttheten rejält
men ett leende leker i mungipan
och en räv tittar fram bakom örat
så det bekymrar mig icke
Välsignad tystnad
Jag som alltid haft mobilen på i alla lägen
har plötsligt upptäckt att jag får lite ro i själen när den är avstängd
inget ljud på hemtelefonen
bara jag i min dvala
pendlar mellan sömn och någon slags vakenhet
oväntat...
av någon helt outgrundlig anledning vaknade jag på ett strålande humör
tänkte bara dela med mig
=)
080714
Klart att det finns saker att glädjas över
även om man har kört slut på sina energireserver
jag är inte deppig så mycket som slutkörd
idag ska jag till exempel bli bjuden på middag
jag föreslog det på skoj
och vips
ska jag få hemlagad pizza
tänk så bra det blir ibland
av ett litet nattligt samtal
skulle varit hos mamma idag
men jag orkar inte ta mig upp och ut mer än för att göra en sak på en dag
en fikadejt
ett jobbpass (då rör det sig om ren vilja kan jag lova)
en middag
och inget mer
jag orkar helt enkelt inte
nånstans mellan ett jobbpass, en besvikelse och en sen natt
tog reserven slut
känns ju jättemärkligt för någon som är van att ha energi för tio
såg ett program om cirkus Bennewies häromdagen
damen det handlade om sa att hon brukar be träden om en gnutta av deras energi
som de samlat i hundratals år
det tyckte jag var fint
de kanske kan låna mig lite också
så kan ge tillbaka när jag samlat mer
men ledsen är jag egentligen inte
mest urlakad
som ett av citaten från lord of the rings när Bilbo säger:
"I feel thin, sort of stretched, like butter scraped over too much bread"
även om man har kört slut på sina energireserver
jag är inte deppig så mycket som slutkörd
idag ska jag till exempel bli bjuden på middag
jag föreslog det på skoj
och vips
ska jag få hemlagad pizza
tänk så bra det blir ibland
av ett litet nattligt samtal
skulle varit hos mamma idag
men jag orkar inte ta mig upp och ut mer än för att göra en sak på en dag
en fikadejt
ett jobbpass (då rör det sig om ren vilja kan jag lova)
en middag
och inget mer
jag orkar helt enkelt inte
nånstans mellan ett jobbpass, en besvikelse och en sen natt
tog reserven slut
känns ju jättemärkligt för någon som är van att ha energi för tio
såg ett program om cirkus Bennewies häromdagen
damen det handlade om sa att hon brukar be träden om en gnutta av deras energi
som de samlat i hundratals år
det tyckte jag var fint
de kanske kan låna mig lite också
så kan ge tillbaka när jag samlat mer
men ledsen är jag egentligen inte
mest urlakad
som ett av citaten från lord of the rings när Bilbo säger:
"I feel thin, sort of stretched, like butter scraped over too much bread"
Det är nu
Nu drar jag faktiskt i nödbromsen.
Det är dags att sätta stopp för både det ena och det andra...
jag tror att jag håller på att springa rakt in i den berömda väggen.
Nej...
... inga fler undantag
ska det vara så ska det inte vara såhär.
Det vill jag faktiskt inte.
huvudhopp
Däcket höll men min snälle lillebror som hjälpte mig att försöka fixa cykeln konstaterade att hela hjulet ser ut som en åtta.
Stackars cykel.
Underbart mysigt att hänga med familjen!
Lille solstrålen till kusinbarn... så go han är!
Och att träffa kusinvitaminen igen var ju helt fantastiskt... och att få en chans att lära känna hennes familj.
Jag brottas med mig själv varje dag i vanlig ordning, undrar vem som vinner, haha.
Skämt åsido så är det ju så.
Fast det kanske är meningen att det ska vara så, om livet var för lätt så skulle det ju inte vara en utmaning och hur skulle det se ut?
La vida linda
Hade en galen men jätterolig kväll på jobbet. Konsert i parken vilket resulterade i fem led i baren när den var slut, bara att kavla upp, garva läppen av sig och köra loss. I såna lägen kan man bara skratta.
Skön stämning på jobbet var det i allafall. Som en lördag i repris men med lite mindre apfylla.
Jobbade med sköna människor, vet att jag var hård i inlägget igår men det finns ju två sidor av allt som bekant.
Kom hem med en skön känsla i magen, vi hängde en stund på statyn med Sibyllamat efter jobbet och det var fint.
Sen kom det flera finaste tänkbara människor till jobbet igår, åh, precis vad jag behövde för att påminna mig om hur blessad jag är.
En glimt i ett par ögon.
En jättekram.
Hela kinden full av pussar.
Ett stort leende när helst ens ögon råkar mötas.
Det är allt som behövs för att värmen ska spridas i magen.
Idag är jag blessad mångfaldigt, ska ju hänga med familjen. Ska studsa (nåja) ur sängen, in i duschen och kanske på bussen? Undrar om däcket på min cykel håller för en tur till Vintrie? Inte troligt.
World in my eyes
Solen väckte mig på tok för tidigt idag, hade bara sovit i tre timmar.
Nu snurrar tankarna i 190 i huvet, som vanligt när sömnen lyser med sin frånvaro.
Funderar på jobbet, har snubblat över jobbarkompisar ute, deras bloggar på nätet och pusslar med bitar av information.
Sån är ju jag, jag observerar människor, dissekerar deras personligheter och funderar helt kallt över vilka av deras små egenheter jag kan använda till karaktärerna i mitt projekt som är ständigt pågående. Publicerat lär det ju inte bli i brådrasket.
Min nuvarande arbetsplats är som alla andra ställen jag jobbat på, snurriga restaurangmänniskor med inbördes intriger, politik och noll distans till jobbet och varandra. Som en egen liten värld, som alltid.
Fattar ni hur många ställen jag jobbat på?
Tittar man i min meritförteckning talar den om att denna är min 24e arbetsplats under mina femton år i yrkeslivet. Restaurangbranschen är ingen bransch för dem som söker trygghet men jag har å andra sidan, rastlös som jag är, flyttat en del på mig och av dessa arbetsplatser har sexton stycken varit i den bransch som alla älskar att hata men sällan tar sig ur. Bekräftelsejunkies är vi allihop.
Men sett ur detta perspektivet gör det mig ganska trött att titta på det som sker på min nuvarande arbetsplats. Jobbet i sig är roligt, som alltid när man jobbar med människor. Jag tycker också att det är roligt att lära känna dem man jobbar med men det är inte helt enkelt. Tydligen måste man bli packade tillsammans för att kunna prata på riktigt. Så infantilt.
Jag orkar faktiskt inte lägga mig i alla era olika inbördes konflikter, nuförtiden skiter jag heligt i allt sånt där.
Skitsnack, skvaller, ställningstagande för och emot.
Alla har bedårande sidor och alla har sidor som gör att man vill smälla till dem ibland men så är det ju bara.
Lyft blicken från naveln en stund och gilla läget.
Ge människor en ärlig chans, en uttjatad fras, jag vet, men fundera ett ögonblick över varför den tjatas...
Det där med rastlösheten är svårt. Jag känner verkligen alltid att jag dör om jag fastnar, i ett jobb, på en plats, i en lägenhet (som nu) i ett förhållande som inte är perfekt.
Och perfekta förhållanden finns ju inte, det vet vi ju.
Min älskade mamma sa något när vi hade ett av våra många, långa samtal om livet att hon tänker ibland att hon och pappa skapat den där rastlösheten genom att de flyttat på sig under mina allra första år. Många gånger, mellan flera förhållanden och kanske under en tid när det behövdes stabilitet. Inte vet jag hur det ligger till med det där, jag tror att trygghet skapas om ens förälder är trygg i sig själv, vilket hon alltid varit såvitt jag ser det. När man är liten är ju den verklighet man har den man känner till. Inte förrän man börjar jämföra sig med andra får man en känsla av "rätt och fel" det är väl mer än fråga om vems "rätt och fel" man väljer att sedan anamma...
Näe, inte blir det någon sömn nu. Bäst att fixa lite frukost och läsa tidningen. Sen kanske jag kan vila. Håll tummarna, tanken på att jag ska jobba 17-04 gör ju att jag blir djupt stressad inombords vid tanken på att jag inte sovit ut.
Imorgon ska jag äntligen få träffa min älskade kusinvitamin.
När vi var små var vi sjukt tajta, som två halvor av samma äpple.
Ordlös kommunikation, vi behövde inte prata, bara en blick var nog och ibland inte ens det.
Nu har livet kommit emellan och vi har inte setts på länge, länge, alldeles för länge.
Inte för att kärlek blir mindre med avstånd, inte alls.
080704
Tänker att min blogg måste vara rätt trist att läsa. Ytterst sporadiska och ganska kryptiska inlägg. En salig blandning av funderingar, avreageringar och texter som kanske inte alls handlar om mig utan bara måste komma ut.
Det är ett märkligt fenomen när man får kommentarer från okända människor som inte vet något om sammanhanget som man skriver om. Eller människorna det handlar om.
Lite som det här med facebook. Allt man gör där är ju ytterst offentligt, jo, man väljer själv men ändå.
Det är på gott och ont det där.
Väldigt praktiskt för att få snabb info om allt möjligt men samtidigt har jag ju lagt till alla möjliga människor som vänner där. Ibland tänker jag att alla kanske inte borde veta så mycket men samtidigt tänker jag också att jag inte har något att dölja. Inte egentligen. Jag skäms ju ytterst sällan över vad jag gör. Även när jag kanske borde.
080702
Here I am at the end of things
I hear the reaper sharpening his blade
to sever my head from my body
to save me
or throw me into purgatory
I don't know
I just don't know
You get what you deserve
that's what they say
maybe I deserve
what's being served to me
right now
I don't know
I just don't know
Your stone lies here
at my nightstand
a constant reminder
of when you looked at me
lovingly
the way you look at someone else
right now
I'm here with my ghosts
it's come around
and I don't know
I just don't know
so I flirt with death
in the shape of a man
beautiful
gifted
talented
fire
brimstone
destiny
I feel that I know him already
my faith
I was never meant to be
all those things expected
of me
Men...
Ibland vet man inte vad som är upp
vad som är ner
vad som är rätt
vad som är fel
oväntade saker som är okej, trots allt
oväntade saker som gör så ont att man inte kan andas ens
man vågar inte yttra sig
till sist är man ensam
oavsett