greta

Det är vad jag funderar över idag

Jag har ett tydligt mönster som jag hela tiden försöker bryta

Pressar mig själv till jag nästan går sönder

alldeles för splittrad mellan alldeles för mycket

Men det känns som att det är dags att plocka fram stora saxen och klippa det där mönstret i småbitar nu

Bitarna kan säker användas till att skapa en väg framåt

eller läggas ut till ett stort NEJ 

att användas vid lämpliga tillfällen

Denna hösten ska bli den bästa

jag bestämmer det redan nu

chilla, plugga, chilla

totalförbud mot stress

Nu är det inte bara jag som upprepar samma mönster

om och om och om igen

förutsägbara människor finns det gott om

som klagar över fällor

som de gillrat för sig själv

som bjuder in bitterheten

och sen klagar när den inte vill gå självmant

Det ÄR svårt att se det stora i det lilla 

det vackra i det fula

det snälla i det stygga

men därmed inte sagt att man ska sluta försöka

för tänk så fint det är när skrattet bara bubblar upp, alldeles självmant

när man får ett leende som är alldeles äkta

hör en låt man aldrig hört

eller får en stor kram av en vän

eller som nu, ska ut och dricka riktigt gott kaffe innan jag ska ta mig an att sy gardiner... 

det ni, det ska man inte förakta =)