Ibland vet man inte så noga...
...om man vill skrika, gråta, ge upp eller helt enkelt bara sätta sig på en sten vid havet och tystna helt.
I familjen händer det något nu som jag inte kan klä i ord såhär offentligt.
Men det hotar att slita mig mitt itu.
Svårt att vara stark när man själv är så trött att man håller på att krokna redan innan.
Men ge upp... nä, det gör jag aldrig.
ALDRIG.
Kasta hit den där stenen Sisyfos, jag rullar den ett varv till uppför berget.
Måste man orka så orkar man.
Inga konstigheter.
Kommentarer:
Postat av: Sabina
Önskar jag kunde krama om o stryka bort allt det onda lika lätt som att stryka dig över håret.
Det kommer bli bättre, lovar! Hjälper inte nu mitt i all kaos men men.. Finns inga ord som är bra!
Är här för dig.
All Kärlek
Trackback