greta

Jag gör om alla söndagar till lördag igen
å klär mig för att gå på kalas
i en bok som jag sparat enkom för denna natt
ska jag skriva de vackraste ord
Sen målar jag om december till augusti för att
klä mig i handskar å hög hatt
jag klipper ut alla stjärnor
från himlens pappersvalv
å lägger dem i en liten blå ask
å ingen vet om att jag ska ge den till
en pojke me guldbruna ögon

Jag vrålar till vinden för att få den att förstå
att det är lugnet som jagat mig tills nu
när jag kommer med minnen från ett tivoli till dig
där jag vet att ljuset aldrig tar slut
ljuset ska vattna den ros som jag bär
i mitt knapphål så den aldrig kan dö
varje gång som jag viskar ditt namn för mig själv
byter den färg från blå till röd
å ingen vet om att jag ska ge den till
en pojke med guldbruna ögon

Sen syr jag ett täcke av alla trasiga moln
att stoppa under inatt
när du somnat byter jag täcket
mot mig själv
å vilar på min hemlighet
för ingen vet om att jag ska ge mig till
en pojke med guldbruna ögon


Thåström igen, fast han sjöng om en flicka men jag känner mig melankolisk, för mig passar de me pojke just nu å aldrig ska jag tala om för honom hur jag känner. Jag nöjer mig med att han finns, i min värld, mitt öra, min mail, en kram då å då när vi råkar på varann. The show must go on, inside my heart is breaking, my makeup may be flaking but my smile, still stays on. Det finns en tid för allt men den tiden är inte nu å kanske kommer den inte heller. Det är fint oavsett vad. Han gör mig glad.